Under det senaste decenniet har allt fler barn fått diagnosen adhd, och kurvan pekar fortsatt uppåt. Om några år räknar Socialstyrelsen med att runt 15 procent av alla pojkar kommer att ha diagnosen.
Trenden syns tydligt även i Västervik. Enligt ny statistik som vi tagit del av hade 6,9 procent av barnen i vår kommun som sökte sig till BUP adhd som huvuddiagnos förra året – vilket är en ökning med 1,7 procentenheter jämfört med året dessförinnan. Med det ligger Västerviks kommun högst i hela Kalmar län.
Maria Lepenioti är chefsöverläkare på BUP. Hon konstaterar att den generella ökningen av adhd-diagnoser i samhället är något alla som jobbar med barn och ungdomar reflekterar mycket över. Orimligt höga krav, på såväl barn och ungdomar som vuxna i olika miljöer, tror hon är en orsak. Men också bristande stöd i ett tidigt skede.
– Om vi får fler möjligheter till tidiga stödinsatser inom primärvård och skola kanske det inte blir så många som kommer till BUP för att få en diagnos.
Att just Västervik ligger högst i länet har hon inget enkelt svar på, men konstaterar att "demografiska och psykosociala faktorer" eventuellt kan spela roll.
– Men detta är ingen regel.
Enligt en kartläggning som DN gjorde i höstas verkar det vara diagnoserna som ökar i Sverige, inte andelen barn med adhd-symtom. Några av förklaringarna till ökningen kan enligt artikeln vara att det tidigare funnits ett mörkertal av personer med adhd som nu söker vård. Förändringar i skolan, vården och övriga samhället kan också ha gjort livet svårare för människor med adhd.
Man konstaterar också att ökningen av adhd-diagnoser inte är unik för Sverige. En liknande trend har synts i de flesta höginkomstländer under de senaste åren.
Muris Šipo, ekonomichef på Region Kalmar, är den som tagit fram statistiken. Han tror att den förstärkta vårdgarantin för BUP kan vara en del av förklaringen till ökningen.
– Den sätter krav på att vi ska hinna utreda alla barn som BUP gjort en medicinsk bedömning och anser det finns behov av inom 30 dagar. Något vi gör i egen regi, men även tar hjälp av externa aktörer för att göra. Tidigare har barn och ungdomar fått vänta i upp till två år på grund av resursbrist. Nu är den tiden nere på 4-6 månader. Fler barn hinner utredas.