ââNĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ Hansi flyger tankarna lĂ„ngt bak i tiden, sĂ€ger Tony Roth. NĂ€r Hansi kom till VĂ€stervik bodde han pĂ„ VĂ€stra kyrkogatan 32 och han hade nĂ„got som ingen av oss andra hade - förĂ€ldrafritt.
ââEftersom han bodde ensam, nĂ„gon minut frĂ„n lĂ€roverket, sĂ„ var hans lĂ€genhet en naturlig samlingsplats, nĂ€stan varje kvĂ€ll.
Tony Roth, Björn Ulvaeus, Johan Karlberg och HÄkan Hven (som var med i Hootenanny Singers frÄn början) klÀmde in sig hos Hansi och lyssnade pÄ musik.
ââSĂ„ sjöng vi och spelade, sĂ„ gott vi kunde. Vi hade helt enkelt skitkul!
ââEfter studenten flyttade bĂ„de Hansi och jag till Lund, men det var pĂ„ turnĂ©erna vi trĂ€ffades. DĂ€r var Hansi nĂ„got av en pappa. Det var alltid han som skötte kontakter med parkchefer och rĂ€kenskaper och höll i planeringen.
ââSedan följde en tid dĂ„ vi inte hade sĂ„ mycket kontakt utom runt Visfestivalen, vi har bĂ„da bostĂ€der i VĂ€stervik och trĂ€ffades sjĂ€lvklart varje Ă„r.
Att Hansi varit sjuk Àr nÄgot som den inre bekantskapskretsen vetat om i flera Är.
ââDet har blivit mycket tĂ€tare kontakter de senaste Ă„ren. SĂ„vĂ€l med Hansi som med Björn. Bland annat hann vi med tvĂ„ hĂ€rliga fester i samband med Ăsten med restens show i Lund och NĂ€ssjö.
ââTrots att jag visste att det bara kunde gĂ„ pĂ„ ett sĂ€tt sĂ„ Ă€r jag skakad. Men jag minns Hansi med glĂ€dje och stor saknar, sĂ€ger Tony Roth, som numera bor i Linköping.
ââOmtĂ€nksam Ă€r ledordet nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ Hansi, sĂ€ger Bengt Grafström. Det var som Sveriges Radios representant jag trĂ€ffade Hansi för det mesta.
ââHan var vĂ€ldigt bra pĂ„ att ta hand om folk och fĂ„ dem att mĂ„ bra, det gĂ€ller inte minst den egna personalen, som ofta arbetade gratis.
ââDe fester han arrangerade var alltid uppskattade. SĂ„ det Ă€r en ljus bild jag bĂ€r med mig.
ââĂven om han var en smidig person kunde han vara rena generalen nĂ€r han hade en idĂ© som han ville genomföra. Men mitt i den envisheten upplevde jag honom som rĂ€ttvis.
ââPĂ„ senare Ă„r umgicks vi Ă€ven privat lite grann. Jag trĂ€ffade honom för bara en och en halv mĂ„nad sedan i NĂ€ssjö nĂ€r Ăsten med resten showade.
ââ DĂ„ var han ocksĂ„ nyfiken pĂ„ hur jag klarat av min cancersjukdom och det kĂ€ndes inte alls som sista gĂ„ngen vi skulle ses.
ââMen sĂ„ blev det.