– Vi tog upp det inom elevhälsan och ledningsgruppen i våras då vi hört talas om att man på andra skolor i landet filmade och la upp på nätet. Vi kände att vi ville se vad vi behöver göra på vår skola så vi arbetade i förebyggande syfte med information i klasserna kring hur man kan tänka, göra och agera på nätet. Mer för att förekomma snarare än att vi upplevt det som ett större problem. Men detta är ju någonting som finns runtomkring oss hela tiden, det är ju på nätet många elever finns och verkar, så det kommer nog att vara ett återkommande tema, säger Linda Lindström, rektor på Ellen Keyskolan i Västervik.
LÄS DE TIDIGARE DELARNA I ARTIKELSERIEN:
KRÖNIKA: Mobbarna är igång dygnet runt
Mobbade Frida tvingades byta skola
Var tredje ung kränks på nätet
GUIDE: De populäraste sociala medierna
Lisa Koblanck är kommunpolis i Västervik och hon upplever inte att problemet med näthat och mobbning på sociala medier är särskilt stort i kommunen.
– Men det betyder inte att det inte finns, bara att vi inte har kännedom om det, säger hon.
Hon tycker ändå att polisen har goda förutsättningar att få kännedom om allvarligare händelser.
– Vi har god samverkan med skolorna och träffar dem regelbundet i en samverkansgrupp tillsammans med fältarna och representanter från Mejeriet och socialen.
– Sedan har vi vårt återkommande arrangemang Underbara ungdomar där vi bjuder in allmänheten och pratar aktuella frågor som rör de många underbara ungdomar vi har i den här kommunen.
I våras hölls en uppskattad föreläsning på just temat vad unga gör på nätet och hur viktigt det är att föräldrarna bryr sig om vad som händer där.
– Ett sätt att skydda ungdomarna är att uppmärksamma dem på att nätet är precis som verkliga livet – fast på nätet.
I kommunen finns också den så kallade samsgruppen, där polisen samverkar med elevhälsan och familjeenheten. Även det är ett viktigt forum för att ta upp problem som skolan inte lyckats lösa själva.
– Ett sätt som vi kan hjälpa till på är att komma till skolan och medla. Det kan bli en extra trygghet när det sitter med en polis i uniform och ställer frågor som ”hur tänkte du nu?”.
Enligt Lisa Koblanck är det inte särskilt vanligt att nätmobbning polisanmäls.
– Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal. Ofta kanske man i stället för att anmäla stänger appen och raderar allt och då finns inga bevis och ingenting för oss att jobba med, säger hon och uppmanar att printa ut och ta skärmdumpar av sådant som kan uppfattas som kränkningar eller mobbning.
Hur avgör man när händelserna på nätet gått så långt att man bör polisanmäla?
– Det är inte alltid så lätt att avgöra. Definitionen av mobbning utgår från hur den utsatta upplever det. Men en del bör hanteras av skolan och är inte polisärenden. Om man till exempel känner sig utanför i klassen för att ingen pratar med en kan det upplevas som mobbning, men samtidigt är det ju inget brott att inte prata med en person.
– Det bästa om man blir utsatt är att prata med en vuxen man har förtroende för. Det behöver inte vara föräldrarna, utan kan vara skolpersonal, någon på Mejeriet eller någon annan.
– Den vuxna kan bli ett bollplank som kan hjälpa till att ta beslut om vad nästa steg ska bli – reda ut det i klassen, prata med föräldrarna eller gå till polisen. På samma vis kan man också komma till polisen och prata, även om det inte alltid är säkert att en anmälan tas upp.