I dagsläget är det cirka 70 markägare som frivilligt och utan ersättning upplåter sin mark till leden. I början var tongångarna inte helt positiva, men efter hand har alla markägare anslutit sig och Tjustleden går nu oavbrutet genom ett varierat kulturlandskap med hagmarker, skog, dalar och sjöar.
– Ja, i början var jag skeptisk. Tänkte att det skulle bli ett väldigt spring i markerna. Vilket det också blev. Men nu följer vandrarna leden och det verkar som om folk är mer upplysta nu för tiden. Allemansrätten innebär ju en hel del skyldigheter, säger en lantbrukare i norra kommundelen.
Enligt Naturskyddsföreningens beräkningar är det runt 3 000 personer som vandrar på Tjustleden varje år.
– Att ha en fungerande vandringsled är ett sätt för folk att hitta ut i naturen på ett tryggt sätt, säger Michael Söderström, som tillsammans med Bo Lewander ansvarar för samordningen av ledens underhåll.
Det är upp emot 60 personer som med ideella krafter ser till att den 200 kilometer långa leden hålls i fint och säkert skick.
– Tjustleden är uppdelad i 35 skötselsträckor på cirka fem till sju kilometer vardera. Det är några av de sträckansvariga som varit med ända sedan leden öppnade för 40 år sedan, säger Michael Söderström.
Då och då blir en sträcka ledig och i vår var det dags att tillsätta nya sträckansvariga mellan Rånestad och Holmsjön på etapp sju. Jeanette Nilsen och Per Hedley från Västervik har åtagit sig uppdraget och träffar Michael Söderström vid sträckans början. På vissa ställen som är stängslade för djur, finns så kallade stättor – en enkel stege – som ibland behöver underhåll. Michael hoppar på brädorna för att kolla att de håller. Han sätter även upp en ny inplastad lapp som informerar vandrarna om att det kan finnas djur i hagen. En alternativ rutt längs vägen pekas ut om man inte vill gå bland kreaturen.
Tjustleden är markerad med orange färg. Det finns stolpar med pilar som visar riktning samt målade band och prickar på träd.
– Man ska kunna följa leden åt båda håll. Står man vid en markering ska man kunna se nästa en bit bort. Men de ska inte sitta för tätt eftersom det upplevs som störande.
Som sträckansvarig får man en röjkniv och en beskärningssåg. Det är viktiga verktyg för att hålla leden fri från sly, nedfallna grenar och mindre träd.
– Sågen kan ta förvånansvärt tjocka stammar, men är det stora träd tar man kontakt med markägaren som får avgöra hur trädet ska flyttas undan från leden, säger Michael.
En vandrare med ryggsäck ska kunna ta sig fram utan problem.
– Vi anger att man ska hålla fritt en och en halv meter i bredd och två meter på höjden. Man bör gå sin sträcka minst två gånger per år, vår och höst.
Jeanettes och Pers sträcka går genom hagmark, kuperad skogsmark, på små skogsvägar och vidare längs med Holmsjön. Den slutar vid en brevlåda där en av Tjustledens gästböcker ligger väl inplastad. I den skriver vandrare sina namn, vad de upplevt och eventuella hinder och problem.
Varför tar ni på er detta uppdrag?
– Vi har ett naturintresse och är fågelskådare. Det här blir ännu en anledning att komma ut i naturen och gå leden lite oftare, säger Per.
– Kul att kunna göra lite nytta också. Att hjälpa till så andra kan vandra och även bevarandet av unika natur- och kulturmiljöer, säger Jeanette.
Trots ideella krafter kostar det en del att hålla leden igång och Västerviks kommun ger ett årligt bidrag som bland annat går till färg, material, verktyg och kilometerersättning.