Vid 17.30 började förminglet på Västervik Teater och konferens. Men innan dess samlades författarna David Lagercrantz, Christian Unge och Augustin Erba och kvällens värdar på scenen. Man får kalla stämningen för minst sagt uppsluppen under de inledande ljudtesterna och fotograferingstillfällena.
Samtalen författarna mellan handlade förvånande nog om...böcker. Men även lite om Lagercrantz spektakulära kostym, svart med vita och grå prickar kan vi avslöja.
Sedan var det dags att möta läsarna. Augustin Erba minglade och berättade bland annat att han bevistar runt 20 liknande tillställningar om året sedan boken Blodsbunden släpptes.
– Det är roligt att komma ut och träffa läsarna. Just sitter jag och kämpar med min nya bok så det blir en bra avbrott från det.
Han får höra mycket fint vid besöken.
– Det finaste man får till sig är att flera har berättat att de på något sätt fått hopp om sitt eget läsande igen. Det blev boken som fick dem att börja igen, och det är otroligt fint.
David Lagercrantz får man nog kalla mingelproffs. Han gled runt bland borden för att samtala med besökarna. Men egentligen är han liten sliten, låter han förstå.
– Det här är den första träffen på svensk mark på länge. Jag har varit mycket utomlands och det har varit en lång turné. Ibland är jag som ett barn, som leds var jag än ska gå, ibland är det tv, ibland radio, jag vet knappt var jag ska härnäst, säger han bara lite på skämt.
Och nu blir det snart lite lugnare, förhoppningsvis.
– Jag måste ju börja skriva snart! Jag har kontrakt på tre böcker som kommer som en serie. Det blir en liten Sherlock Holmes historia, men med vissa...Zlataninslag. I och med boken om Zlatan fick jag en annan läsekrets, de som kanske inte läser så mycket annars.
– Jag vill skriva med dem i åtanke också, det måste finnas ett sug i historien, jag vill nå fler. Det kommer att finnas en huvudkaraktär från överklassen, och en som kommer från "förorten" i den nya serien.
Och så var det dags för den lite mer styrda delen av kvällen. In strömmade mängder av besökare och slog sig ner. Nästintill fullsatt blev det tillslut.
Bitte Hjort och Ingrid Berglund är vana besökare, Ingrid har besökt nästan alla Bokens afton, Bitte har missat någon mer än Ingrid.
– Det är så kul att det händer, det är tack vara vårt fantastiska bokhandlarpar. Egentligen spelar det ingen roll vilka som kommer, det är intressant i vilket fall som helst, säger Bitte Hjort.
– Det är roligt att komma lite närmare författarna. Jag brukar läsa deras böcker innan eller efter.
Charli Nilsson och Mikael Sönne, båda före detta chefredaktörer på Västerviks-Tidningen fick inleda kvällen, efter värdparet. De ledde båda aftonen tillsammans med Malin Wall under flera år. Vi fick höra anekdoter från de tio senaste åren.
Och så dags för utdelningen av VT:s kulturpris. I år blev vinnaren Albin Wiberg som fick priset för både sitt eget projekt Blackstad in residence och för projektledningen av Bank Streetart festival. Han vände sig till publiken.
– Det är ni som kulturkonsumenter som är viktiga i det här, att ni sprider kulturen vidare.
Efter det började samtalet. Författarna fick två minuter på sig att tala om sina alster. Gemensamt för alla är att de skriver mycket om relationer mellan människor. Lagercrantz fick så klart tala mycket om Lisbeth Salander. Han berättar att hon såg en utmaning i att göra huvudkaraktären Salander svag, egentligen för första gången.
– Hur långt kan jag driva Lisbeth så att hon fortfarande är Lisbeth? Det är intressant och svårt. Mikael fick bli mer sårbar, jag står inte ut med stabila karaktärer.
Samtalet flöt på, med stor hjälp av författarna själva.
Unge fick prata om svårigheten att hämta från sina egna erfarenheter.
– Hur mycket tid kan man ägna år research? Medvetet skriver inte jag om poliser, för jag kan inte det. Klart jag gräver där jag står. Boken handlar om mina misstag som läkare. Där var det mycket mer delikat, jag försöker hålla mig till mina egna misstag, men måste kunna ta upp andra människors misstag.
Erba fick frågan om hur människor i hans liv reagerat när han grävt när det står.
– Jag skriver en del om såriga människor. Då blir det att jag skriver om en del svåra relationer jag själv varit med om. I efterhand får jag fundera på, vad av det här kan jag publicera?
– En bra relation överlever en roman, så har jag tänkt, jag skriver det som känns sant. De som står mig nära har förlåtit mig för mina romaner.
Det är kvickt och lite småelak men hjärtlig stämning på scenen.
Nu pratar man om skillnaden mellan fakta och fiktion på scenen.
Och så glider allt in på första och sista meningar i böcker. Man citerar Kafkas Förvandlingen, om inte min litteraturutbildning sviker mig.
– När man avslutar ska man känna att alla ekrarna sätts ihop, säger Erba.
Vet ni hur nästa bok ska sluta när ni börjar skriva?
Lagercrantz säger att han jobbar med en föränderlig massa. Men man måste veta var man är på väg.
Unge hade en känsla av vad som skulle till för att kunna knyta ihop säcken.
I början berättar Erba att han i början var för oslipad, han skriver om och slänger hela tiden.
Tänker man på exempelvis på att boken skulle kunna bli film?
– Jag har alltid velat se en scen framför mig, jag tänker filmiskt. Jag försöker åka till de ställen det handlar om, säger Lagercrantz.
Unge berättar att han ska släppa en ljudboksserie. Han är själv tv-seriefantast.
– Det är omöjligt att undvika, det finns så mycket fantastiska serier, det är klart man kan tänka så.
Erba berättar att han ser en stor skillnad mellan att skriva för om de ska läsas högt, eller om de ska läsas. Han skriver för att man ska läsa.
Nu pratar Lagercrantz som skrivprocessen.
– Jag stryker mer och mer, det måste man nog göra. Litteraturen måste bli direkt.
Erba håller med:
– En bra dag har man skrivit lite mer än man strukit.
De skriver på olika sätt, Erba och Unge har andra jobb och skriver på morgonen. Alla enas om att pauserna är viktiga, att mycket kommer då. Men alla verkar också vara morgonmänniskor.
Hur ska vi får läsande unga?
– Jag var inne på att läsningen måste vara cool, att det ska vara förbjudet. Men jag tvivlar på den teorin. När vi läser, börjar barn att läsa. Det som de tycker är häftigt, det ska de också läsa om, säger Lagercrantz.
– Jag har gott hopp om framtiden. De lägger mycket tid på att skriva till varandra, men kort. De kommer att lägga mer tid på att läsa längre, säger Erba. Vi får skärpa till oss vi författare, vi kan lära mycket av serier på tv.
– Men hur ska jag få min tioåriga kille att börja läsa. Det behövs fler Zlatanböcker, det behövs mer i den genre, säger Unge.
– Skapa en häftig bokserie om Minecraft, bara så man fångar läsandet, fortsätter han.
Det avslöjas att Lagercranz är mest förtjust i sin egen bok om Allan Touring, kodknäckaren under andra världskriget.
Erba kan inte välja vilken av sina egna han gillar mest. Nu tål han knappt sin senaste bok, eftersom han just avslutat den.
Unge ser en utveckling, han framhåller sin kommande bok "Ett litet korn av sanning".
– Jag höjer ribban lite.
Nu börjar det närma sig slutet av samtalet. Men först lite boktips. Osebol av Marit Kapla är Erbas tips. Sen avslutar Lagercrantz det hela lite tvärt, på sedvanligt roligt sätt, ska tilläggas.
VT avslutar också rapporteringen här. En artikel om Bokens afton kan ni se fram emot i fredagens tidning. Vi säger adjö!
