Sädesärlan är en fantastisk flyttare

Under augusti gäller det att äta och lägga på hullet för den långa flyttningen. Färden går i första hand till Främre Asien och Östafrika. Men ingen vet säkert. Det är ytterst sällan ringmärkta sädesärlor hittas igen. Sädesärlan tillhör tveklöst våra mest kända och folkkäraste fåglar. Häpnadsväckande punktligt dyker den upp på våra hustak, vid stränder och på ladugårdsplaner omkring den 10 april varje vår. Många naturintresserade människor som för dagbok kan gå tillbaka i tiden och se att det sällan "slår" på mer än 1-2 dagar. Det är desto märkligare med tanke på alla utmaningar som väntar flyttande småfåglar. En "svensk" sädesärla är egentligen mer östafrikan. Den lever längre tid utomlands och under flyttning än här hos oss under vår och sommar. När naturfotografen och författaren Bengt Berg fotograferade tranor vid Nilen på 1920-talet noterade han att sädesärlor trippade där på stranden. Kanske hade de kommit från sina häckningsplatser vid en svensk insjö, havsstrand eller ett bostadsområde, med boet under en tegelpanna. Flyttvägen är åtskilliga hundra mil från Mellansverige till Östafrika. Men på hösten måste den långa och farliga resan göras igen. I september bär det av över Östersjön, söderut genom hela Europa, över bergskedjor och ut över Medelhavet. Längs vägen väntar hungriga rovfåglar, huskatter, biltrafik, oväder. Därför blir småfåglar sällan gamla. Rekordet för en svensk sädesärla är tio år och tre månader. Det är unikt för småfåglar. Man räknar med att dödligheten för många arter är 75 procent redan första levnadsåret. Bara var fjärde unge överlever ettårsdagen. Av dem dör i sin tur hälften under andra året. Av detta förstår man att utsikterna är mikroskopiska när det gäller att träffa på ringmärkta småfåglar i deras övervintringsområde. Ottenby fågelstation ringmärkte 2007 490 sädesärlor och har under 2000-talet kommit upp i 2 700 stycken. Enligt Ringmärkningscentralen vid Naturhistoriska Riksmuseet har bara fyra sädesärlor som ringmärkts på 100 år i Sverige påträffats igen. Men sädesärlan är fantastisk. Den är en mästare på mångsidighet och anpassning. Den har överlevt jordbrukslandskapets storskaliga förändringar under 1900-talet och hittat nya möjligheter till överlevnad. När det gäller att hitta en lämplig boplats saknar uppfinningsrikedomen gränser. Det finns rapporter om sädesärlor som fött upp sina ungar i traktorer, skördetröskor och gamla bilvrak, förutom i de mer traditionella boplatserna under tegelpannor och i vedstaplar. En seglivad historia gör gällande att ett par sädesärlor byggde bo på ett fartyg - som därefter avgick till USA. Efter Atlantresan lämnade familjen fartyget som om inget hänt. Historien förmäler tyvärr inte om det föddes ungar under resan. Exemplen ovan vittnar om extrem förmåga till anpassning. Sädesärlan har inget emot att bo nära människan. Det ger uppenbarligen fördelar, trots huskatter, biltrafik och sparvhökar. Och visst ser vi fram emot att få se våra sädesärlor på nytt nästa vår - trippande på hustaket eller bland krokusen i rabatterna, någon dag andra veckan i april. Källor: Fåglar i jordbrukslandskapet, SOF förlag. Svensk fågelatlas, Sveriges Ornitologiska Förening. Naturhistoriska Riksmuseet, Ringmärkningscentralens databas. Ottenby fågelstation, muntliga uppgifter.

Sädesärlan är en fantastisk flyttare

September är flyttfågelmånad. Uppbrottets tid har kommit för många fågelarter, däribland sädesärlan.