Niclas Wallander (M) är ordförande i miljö- och byggnadsnämnden.
Förslaget från kontoret var att säga nej, med motiveringen att det inte fanns några särskilda skäl som kunde åberopas för att ge dispens. Den inre delen är från 1950-talet och betraktas som lovlig, medan den yttre, lösa delen har en mer oklar historia. Den anses inte lovlig.
Om något för sin funktion måste ligga vid vatten, kan det sägas vara ett särskilt skäl. Men för fastigheter med landförbindelse är det inte avgörande att kunna förtöja en båt för att kunna använda fastigheten.
Enligt kontoret finns det rättspraxis som visar att strandskyddet väger tyngre än det enskilda intresset av en brygga för fritidsändamål.
Men politikerna i nämnden är inte lika övertygade. Därför sa de ja. Då blir det upp till länsstyrelsen att överpröva ärendet och slå fast vad som gäller.
– Vi tycker att det är principiellt viktigt att pröva det, säger Niclas Wallander (M), ordförande i nämnden.
Han tillägger att de var eniga i sitt beslut.
Nämnden konstaterar att bryggor ju måste ligga vid vattnet, för att möjliggöra anläggning av båtar och för bad.
I dag kan den äldre delen av bryggan inte utnyttjas fullt ut, eftersom vattendjupet är så litet på grund av dy och stenar.
Nämndens uppfattning är att platsen redan är ianspråktagen, vilket är ett krav för att få dispens från strandskyddet.
Nämnden skriver också att det är positivt att sökanden vill anlägga en så kallad stenkista under den nya bryggdelen, en "traditionell metod som i sig ger bra livsmiljö och skydd för det marina livet".