Förra året tilldelades hon visstipendiet till Fred Åkerströms minne.
- Det var en otrolig känsla. Det är en bekräftelse på att det man gör är bra och uppskattas. Samtidigt gör motiveringen gällande att man har ett ansvar att utveckla och bevara visan. Jag blev väldigt stolt, glad och tacksam över stipendiet, sade hon till VT i vintras.
Detta i samband med en spelning på Stadshotellet.
Vismusiken har Sanna med sig sedan barndomen.
- Jag blev matad med Taube och Bellman med bröstmjölken, säger hon.
Tack vare sin pappa kom hon så småningom i kontakt med Stefan Demerts "Visor för smutsiga öron" och genom sin bror fick hon upp ögon och öron för Ulf Lundell.
Under tonåren tog hon det inte så lilla steget från klassisk musik till punk och har i nutid landat i visans värld, bland annat tack vare ett möte med visartisten Johan Johansson på Nalen där Sanna en period jobbade i garderoben.
En av dessa kvällar blev sångerskan sjuk och Sanna blev tillfrågad att rycka in. Det var en utmaning hon antog och uppenbarligen klarade med bravur. I tre år fortsatte hon sedan att regelbundet sjunga i den anrika jazzlokalen.
Under sin "klassiska period" lärde hon sig att spela både gitarr och fagott på kommunala musikskolan.
- Jag är ingen virtuos på något av instrumenten men behärskar alla skulle man kunna säga.
Nuförtiden är trots allt huvudinstrumenten gitarr och sång.
- Jag blir lugn av att ha en gitarr i knät, säger Sanna.
Förra året släpptes hennes tredje fullängsskiva "Ballerina".
Nu jobbar hon med ett nytt skivprojekt men är lite hemlighetsfull om innehållet.
- Det är en hyllningsplatta till en känd svensk artist, men till vem kan jag inte berätta än. Jag vill ju inte att någon ska sno min idé.
Sanna har redan haft flera konserter i sommar. Innan Västervik gästade hon Öland och Kalmar och efter Visfestivalen väntar en spelning på Hultsfredsfestivalen.
- Det är roligt med variationen. Publiken på exempelvis Visfestivalen och Hultsfredsfestivalen skiljer sig ju mycket åt.