Det har blivit mängder av pappersarbete men Sarah har nekats färdtjänst.
I dörren till det gula huset mellan Hummelstad och Blackstad möter Sarah och Vide upp. Vide är sex månader och ska enligt Sarah nog bli trött alldeles strax. Just nu skiner han däremot som en sol.
Det gör för övrigt solen med, ner på Sarah och sambons drömgård. Hit flyttade de för ungefär ett år sedan, flytten gick från Gamleby. Det ska bli fler djur på gården, paret funderar på getter och kanske ankor.
Sarah trivs med djur och natur men är orolig inför framtiden. Hon "måste" bo kvar på sin drömgård.
– Vi älskar att bo här men just nu känns det begränsat. Jag är orolig för vad som ska hända när jag ska jobba igen. Men flytta vill vi inte och jag tycker inte det ska behövas.
Som vi nämnt har Sarah en synskada. Ett öga har hon haft näthinneavlossning på, det ser hon knappt alls med. I samband med den senaste graviditeten blev det andra ögat också dåligt. Hon har redan gjort en laserbehandling på Västerviks sjukhus för att "sy ihop" näthinnan på det ögat, den är tunn.
Just nu väntar hon på en diagnos från specialister i Linköping, än vet man inte om felet är ärftligt eller varför ögat blir sämre. Man vet heller inte om det kommer att bli sämre eller stannat av.
I det här sammanhanget spelar det ingen stor roll, för oavsett vad synförsämringen beror på är det redan beslutat att Sarah inte får köra bil.
– Det fick jag reda på av läkaren i Västervik. Eftersom synen är så dålig var rekommendationen att jag skulle sluta köra bil, det gjorde jag direkt efter att de sa till.
Sedan blev de också formellt. Sjukhuset skickade uppgifterna till Transportstyrelsen som tog beslutet.
– Det i sig har jag inga åsikter om, jag ska så klart inte köra bil om jag är en fara för andra och mig själv.
Den ofrivilliga "billösheten" har gjort livet svårare på landet, man är beroende av bil. Att sälja gården vill paret verkligen inte, allt hände egentligen efter att de flyttat in. Det var efter det som det andra ögat snabbt blev sämre.
Sarah är också osäker på om de skulle få tillbaka pengarna de satsat som bostadsmarknaden är just nu. Och det är deras drömboende, ingen dröm man lätt ger upp, även om det skulle lösa sig med en bostadsaffär.
Anette Andersson tycker att det borde finnas hjälp att få för att ta sig till jobbet för Sarah. Idag är det hon som sköter skjutsandet, nästan tio mil om dagen handlar det ofta om.
Sarahs mamma Anette Andersson bor i Almvik och hon har fått rycka in fler dagar än båda vill räkna. Hon är med vid intervjun. Sarah kan inte handla utan att det blir nästan en halvdags jobb, inte ta sig till kompisar på ett enkelt sätt eller till träffar på öppna förskolan utan skjuts.
Det blir en del bilkörning för Anette med andra ord.
– Jo men det blir väl en tio mil om dagen. Jag är pensionär men visst, man blir lite bunden, säger hon lite uppgivet.
Utöver Anettes hjälp har tiderna för Wilmer, som är två år, ändrats på förskolan så att de anpassas efter Sarahs sambo istället. Då kan han lämna och hämta, för Sarah hade det varit omöjligt med buss.
– Det är vi väldigt tacksamma för. Annars hade det inte gått, mamma hade väl fått flytta in här, säger Sarah.
Vide gnäller till två gånger, får komma till mammas famn och somnar på ett par minuter. Idag är Sarah föräldraledig. När den ledigheten är slut vill hon jobba igen.
Nu är hon mammaledig med när Vide ska börja förskolan är det jobb som gäller. Frågan är hur Sarah ska komma dit.
Jobbet som personlig assistent i Västervik gillar hon, och hon klarar av det, trots synnedsättningen. Hon jobbar kväll och natt.
– Jag klarar att läsa och göra massor av saker, jag är inte blind. Men att köra bil går ju inte. Jag vill jobba och jag kan jobba. Men jag kan inte ta mig till jobbet utan bilen.
För att lösa den biten ansökte Sarah om färdtjänst från KLT. Det skulle vara resor till och från arbetet. Men där blev det stopp.
– De avslog min ansökan. De anser att det går att ta sig till och från jobbet med bussen, antar jag.
Ja, några bussar går det men inte de tider som Sarah behöver dem. Det är närtrafik som gäller här vid Bjärka, det måste bokas minst ett par timmar före avresa och det går få tider. Den slutar gå runt 16 och Sarah jobbar som sagt natt, ibland börjar hon mitt på dagen.
Att byta arbetstider har hon ännu inte diskuterat med arbetsgivaren. Det vill hon egentligen inte heller, och det blir svårt att få till för arbetet med, man jobbar olika skift, och nästan aldrig "kontorstid". Då har bussarna slutat att gå.
Sarah Lundqvist kan inte längre köra bil, på grund av hennes dåliga syn. Nu undrar hon hur framtiden ska bli, och hur hon ska kunna jobba.
För att beviljas färdtjänst måste man ha en funktionsnedsättning som gör att man har "väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller resa med allmän kollektivtrafik".
Att ta sig till hållplatsen och ta sig på rätt buss kan Sarah, även att gå av på rätt hållplats och allt praktiskt runt resandet är egentligen inga problem. Det är tiderna som inte passar.
– Det är där jag tänker att man får försöka vara tillmötesgående. Nu har jag skickat in ett yttrande men det kommer inte att hjälpa, reglerna är som de är.
– Jag tänker att många får hjälp med mycket, och att det här inte verkar gå att lösa övergår mitt förstånd, flikar Anette in.
Nu är stämningen alltså uppgiven i det gula drömhuset på landet.
– Jag har kollat på jobb jag kan sköta hemifrån med då blir jag också helt fast här. Jag menar: allt det sociala, det förstår jag att jag måste sköta själv.
– På något sätt hade man önskat att det gick att lösa med transporten, jag vet bara inte hur. Just nu vet jag inte hur det kommer att bli, och det känns väldigt jobbigt. Osäkerheten är tung att gå runt med.
Det är mer som gnager. Osäkerheten gäller också om Sarah ska bli blind eller inte.
– Just nu vet jag inte var det ska ta vägen. Det är så klart jobbigt att tänka på.
Sarah är orolig inför framtiden. Att sälja gården finns inte med i tankarna, det är parets drömboende, och just nu skulle de inte få ut de pengar de satsat, tror Sarah.