Länsstyrelsen motiverade sitt avslag med att en 50 meter lång pir, med en maximal bottenbredd av 16 meter, innebär en stor förändring av den tidigare relativt opåverkade naturmiljön.
Visserligen finns det redan en brygga, men man kan ändå inte säga att området har tagits i anspråk på ett sådant sätt att det inte spelar någon roll om det även byggs en pir.
Västerviks skärgård är utpekad som riksintresse för naturvården. Då är det viktigt att områdets karaktär av oexploaterad skärgård får vara kvar, anser länsstyrelsen.
Även om en enstaka dispens inte skadar strandskyddets intressen, kan dispenser på sikt leda till "betydande nackdelar på sätt som redan skett genom att stora delar av landets stränder exploaterats".
Länsstyrelsen är också rädd för att den planerade piren kan inverka negativt på miljön. Vattenkvalitén kan försämras, eftersom det blir mindre genomströmning av vatten.
Avslutningsvis konstaterar länsstyrelsen att en ökad exploatering av kusten påverkar allmänhetens upplevelse av den. Piren strider därför mot strandskyddets syften.
Beslutet har överklagats av Westerviks Segelsällskap, som inte alls håller med om länsstyrelsens resonemang. Tore Källmark skriver att han har seglat i skärgården i ungefär 50 år, och anser att "inte en ens en bråkdel av en promille är exploaterad".
Han undrar om länsstyrelsen har belägg för sin teori att piren skulle försämra vattenmiljön. Det skulle ju också kunna bli en fristad för vissa fiskyngel.
Han vill också veta hur det kommer sig att kommunen kan få tillstånd att göra en sådan enorm utfyllnad vid Lucerna, och detta vid det trånga sundet Blockholmshålet. Den utfyllnaden borde väl påverka genomströmningen av vatten mer än segelsällskapets pir skulle göra.