Felix, 14 Är, och Gabriel, 9 Är, spelar bÄda med VÀstervik basket. Mamma Julia skjutsar och hÀmtar till trÀningen: 40 minuter enkel resa.
BÄda killarna Àlskar baskettrÀningen och har siktet instÀllt pÄ basketgymnasium sÄ smÄningom.
Julia förklarar att hon uppmuntrat dem till fysisk aktivitet, och att hon Àr glad att de hittat en sport som de verkligen gillar. Felix berÀttar att han Àven hjÀlper till med coachning nÀr lillebror Gabriel trÀnar med sin grupp.
Men. De sena trÀningstiderna fÄr konsekvenser.
â Vi som inte bor i VĂ€stervik har resvĂ€g och för oss Ă€r den ju lĂ„ng. Det betyder att vi kommer hem sent och att pojkarna kommer sent i sĂ€ng. Det brukar bli vid halv elva-elva-tiden och det Ă€r sent, i synnerhet för en nioĂ„ring.
â Och det mĂ€rks dagen efter, nĂ€r de ska upp och ivĂ€g till skolan, att de Ă€r trötta, sĂ€ger mamma Julia.
14-Äringen Felix behöver dessutom göra sina lÀxor efter trÀningen, innan han kan gÄ och lÀgga sig för natten.
Julia Ejestrand RÄsberg menar att det skulle göra stor skillnad, till det bÀttre, bara att fÄ tillgÄng till hallen 30 minuter tidigare Àn vad som nu Àr fallet.
â Tiden mellan klockan 16 och 18 Ă€r avsatt för gymnasieeleverna men det Ă€r ju aldrig nĂ„gon dĂ€r dĂ„. Idrottshallen utnyttjas inte de dĂ€r timmarna utan stĂ„r mörk och tom, sĂ€ger hon.
â Jag tror att Ă€nnu fler som bor utanför stan skulle kunna tĂ€nka sig att vara aktiva om det inte innebar att kvĂ€llarna behövde bli sĂ„ sena.