Det är kolonisatörerna som lagt in de onaturliga gränserna och delat på folkgrupper. I Gambia har man engelska som officiellt språk, i Senegal franska, men sinsemellan talar man wholof, mandinka eller jolo (möjligtvis ännu flera språk).
Längs kustremsan i söder finns glest befolkade stränder, där det vita vågskummet, dansande krabbor och lysmaskar kan vara enda sällskap på månskenspromenaden.
Ska man till Diannah bolong, ett vandrarhem några kilometer från byn Diannah, blir man hämtad vid flygplatsen i Banjul i Gambia och åker taxi några mil söderut över gränsen. Hit går det trum-och dansresor och här kan man finna den vila och kontakt med naturen som annars är svår att hitta i turistorter. Trummandet är visserligen återkommande var och varannan kväll kring elden som aldrig slocknar, men vem kan avhålla sig från att fascineras och gunga med, till senegalesernas otroligt skickliga djembe-spelande. Kvällsjam tillhör livspulsen här, och blir ett naturligt inslag i trum- och danskurserna.
Att besöka ett arrangerat trum-och dansevenemang är ett måste. Det finns otaliga skickliga grupper i Senegal som utför de mest fantastiska shower.
Här kan man också göra utflykt till ett mangroveträsk och pelikanön, till medicinkvinnan eller det jättelika kapokträdet. Du kan studera aporna som sover i palmerna vid stranden. Och vad sägs om en fisketur på havet eller ett rastaparty på stranden?
Det är bland annat från Senegal som de livsfarliga båtfärderna till Spanien och andra europeiska länder sker. Här kan man se blivande flyktingbåtar yxas till på stranden vid Kafountine, några kilometer från Diannah bolong.
Och överallt dessa fantastiskt rikblommande bougainvillor. Det finns också nationalparker att besöka, bland andra Niokolo-koba i söder, där många av de typiska afrikanska djuren kan beskådas.
I Diannah bolong bedriver man ekoturism. Vandrarhemmet startades av paret Christina Hassel och Moussa Fofana i Hudiksvall. Moussa har haft kurser i både dans och trumspel i Västervik, och den 25 och 26 mars kommer han hit igen för kurser i Östra Akademins lokaler. Moussa lever i Sverige större delen av året.
Ekoturism ska varken förstöra eller tära på resurserna på den plats man besöker. Man lever nästan som de infödda, vilket är ett äventyr i sig. Det finns både afrikansk hål i golvet mellan fotplattor och europeisk toalett, med den skillnaden att vattnet som ska spola den europeiska får man själv hinka i med brunnsvatten (ej dricksvatten).
Det råder ingen brist på tvättvatten just nu, men dricksvatten rekommenderas turister att köpa på flaska.
Här dricks minimalt med alkohol, eftersom de flesta är muslimer. Men det finns bland annat gambisk öl att köpa för besökarna.
Äter gör man på europeiskt vis (var och en för sig) eller på senegalesiskt vis (gemensamt stort fat med mat). Det är en sällsamt trevlig upplevelse att dela maten på det inhemska viset.
Maten är enkel, god, vällagad och alltid färsk. Mycket fisk, ris, maniok och sötpotatis serveras.
Det finns ingen el i Diannah Bolong. Fotogenlampor och ficklampor tas fram vid mörkrets inbrott, då stjärnhimlen framträder otroligt klar. Senegaleserna själva verkar ha ett "lysande" mörkerseende och går ofta omkring utan lampa, medan jag snubblade och vinglade fram, fullständigt bortkollrad. Tur att det fanns utmärkta hjälpsamma guider på stället.
Euro är bra som resevaluta och kan växlas till CFA-franc. Vill man handla med sig något typiskt senegalesiskt, så få man rikta in sig på vackra tyger, smycken, djembe-trummor och träskulpturer. Tyger man köper kan man snabbt låta någon sy upp kläder av.
De traditionellt klädda kvinnorna bär upp sina vackra dräkter på ett sätt som borde få vilken fotomodell som helst att bli grön av avund.
Vilket fågelliv det är i Diannah Bolong! En ornitolog från Sverige har räknat till 84 olika arter där under en begränsad tid.
Jag vaknade varje morgon alldeles i gryningen av gårdens tuppar och otaliga fågelröster.
Eftersom det är ett busklandskap så har småfåglarna gott om gömställen. Mängder av rovfåglar övervakar och spanar från ovan, några flyttfåglar från Sverige, andra helt okända och exotiska för mig. En gambisk fågelbok på engelska duger bra om man vill läsa om dem.
Temperaturskillnaderna är ganska stora i januari. Det kan vara 10 grader på morgonen och 33 på eftermiddagen. Senegaleserna fryser och går med tjocka mössor.
Det är torrperiod för närvarande, och vill man kunna njuta av vistelsen bör man göra besöket någon gång mellan november och april, då myggorna är få och värmen inte alltför besvärande.
Mer information finns på www.dianabolong.se