Septemberdagen som förändrade livet
11 september 2001. Ida Brink från Västervik minns en dag som fortfarande känns overklig, men som i förlängningen kom att förändra hennes liv.
Kaos i New York. Ida Brink från Västervik befann sig i skolan när de två kapade planen styrde rakt in i World Trade Center i New York. Hon såg flyende människor söka skydd i skolbyggnaden. Foto: Doug Kanter/AFP
Foto:
Ida har precis kommit fram till skolan och går direkt ner till träningslokalen i källaren. När löpbandet rullar igång skär det första kapade planet genom World Trade Centers norra torn.
- Men jag märkte inget eftersom jag sprang på löpbandet med en freestyle på. Men efter ett tag kom en kille in och frågade om jag visste vad som hade hänt, minns Ida Brink.
När en teve slås på ser hon bilderna när de båda planen kraschar in i tvillingtornen. "Det är ju precis här utanför", hinner Ida tänka innan hon går upp från gymmet. Utanför skolan ser hon springande människor i kostymer och portföljer som färgats vita av damm. Ida och övriga elever får order från skolledningen att stanna på byggnadens bottenplan.
- Vår skola användes även som skydd för många som flydde på gatorna.
Hon minns känslan av lättnad över att själv befinna sig i säkerhet och slippa oro för anhöriga.
- Eftersom det var sovmorgon var ingen av mina klasskompisar i skolan. Det var lite ledsamt att de inte var där, men jag var trots allt ganska lugn. Jag visste ju att jag inte kände någon som befann sig inne i World Trade Center. Min familj och mina vänner fanns ju i Sverige.
Från bottenvåningen kan hon inte se vad som händer i samma kvarter. Men genom de direktsända teve-inslagen kan eleverna följa de instängda kontorsarbetarnas förtvivlade väntan på räddning.
- Några sa att man från skolans andra våning kunde se hur folk hoppade från tornen, men det hade jag verkligen inget intresse av att se.
Hon försöker ringa hem till mamma och pappa i Västervik. Men överallt är det långa köer till telefonautomaterna och överbelastade linjer.
- Till slut fick jag tag på min syster, som sa åt mig att stanna på bottenplanet. Hon brukar inte vara orolig av sig och när jag märkte hennes oro brast det även för mig. Vi visste inte så mycket eftersom vi var instängda i skolan. Först då blev jag rädd.
Rykten kommer snart igång att fler attacker var möjliga.
- Det var jobbigt att höra plan som cirkulerade i luften, berättar Ida.
Först vid 16-tiden på eftermiddagen får hon tillåtelse att lämna den rökskadade skolan. Utanför byggnaden möts hon av en tyst stad.
- Jag såg inga bilar, gatorna var vita av damm, människor stod och tittade. Manhattan som normalt låter väldigt mycket liv var helt lugnt.
Hon möter tysta och allvarliga människor medan hon promenerar hem med en känsla av overklighet.
Tiden efter attacken är stämningen nervös i New York. Poliser rör sig överallt i staden.
- Jag minns att det brann i ett hus i närheten av vår lägenhet, och då tog rykten fart att det kunde vara en ny attack.
Två dagar efter terrorattentatet kallar den svenska ambassaden till krismöte. Några av hennes svenska klasskompisar mår dåligt och avbryter studierna. Själv väljer hon att tillfälligt lämna New York under en vecka. Hon reser till bekanta i delstaten Connecticut. Där träffar hon stora kärleken Tobias, även han från Sverige.
- Jag åkte ofta till Tobias på helgerna. Det var skönt att komma från Manhattan lite. Självklart var jag berörd av allt som hade hänt i New York, men jag ville inte avsluta mina studier och låta terrorister förstöra för mig.
Ida avslutar som planerat sin utbildning i marknadsekonomi och reser hem till Sverige i december 2001.
- Vi har varit tillbaka i New York två gånger efter 2001. Det kändes viktigt att se hur det såg ut nu. Mycket har ju hänt vid Ground Zero som var helt avspärrat under tiden jag bodde där.
I dag har fem år gått sedan attacken. Hon är sambo med Tobias och nybliven mamma till Hedda. Ida tänker då och då på händelsen.
- Men när jag ser tillbaka känns det overkligt att jag var så mitt uppe i det.
- Mitt i allt det hemska som hände kom det något positivt ur det för min del. Hade inte attacken mot World Trade Center hänt hade jag inte åkt till Connecticut och inte träffat Tobias. Då hade jag inte haft min lilla Hedda. Så man kan säga att hela mitt liv förändrades den dagen, säger Ida Brink.
Så jobbar vi med nyheter