OdlingNär VT hälsar på hemma hos Åsa är det en småkylig aprildag. Hon har inte sått något på friland än, men väl hemma i lägenheten. I sovrumsfönstret trängs fyra sorters tomater med små späda paprikaplantor och krukor med klematisfrön, och på tvättmaskinen inne i badrummet står en äggplatta full med potatisar på förgroning.
- Jag älskar våren, när man får börja så. Det kliar verkligen i fingrarna, säger hon.
Annars sår hon det mesta ute. Det finns för få fönster i lägenheten för att ha några större mängder av förkultiverade plantor där, och hon har inget extraljus heller till dem.
När frostrisken är över får en del av plantorna flytta vidare till kolonilotten, men några tomatplantor har hon alltid kvar på balkongen. Hon har läst att doften av dem håller undan myggen.
Fast det blir i varmaste laget, när solen ligger på, trots två stora parasoller.
Samma år som Åsa flyttade till lägenheten, 2003, skaffade hon kolonilott i området Kristinedal, vid Folkparksvägen i Västervik.
- Jag kände att jag höll på att bli galen, om jag inte hade något att göra.
Åsa är sjukpensionär med kronisk värk i muskler och leder. Vissa dagar mår hon sämre, men hon tycker ändå att det är skönt att komma till kolonilotten, om så bara för att sätta sig i en stol och lyssna på fåglarna.
När hon övertog lotten var den full av perenner, alltså fleråriga växter. En del av dem, som höstaster, är för jobbiga för hennes händer att klippa ner på vårarna, så hon håller successivt på att anpassa sortvalet till vad hon orkar med.
I odlingsbäddarna samsas blommor med bärbuskar och jordgubbsplantor. Julrosor och ulliga backsippor är redan i blom, medan pionerna bara skymtar som uppstickande näbbar ur jorden.
Åsa går in förrådet och hämtar en sekatör för att ansa lavendeln och ta bort alla torra kvistar efter vintern.
Så här års är det mest städning på lotten. Det är ännu för kallt att börja så ute, även om Åsa - i liket med många andra fritidsodlare nuförtiden - täcker sina sådder med fiberduk.
Än så länge känns sommarens snigeljakter avlägsna, men så fort det blir varmare kommer odjuren garanterat fram. Åsa brukar skydda de mest begärliga sådderna - till exempel sallad - genom att strö krossade äggskal runt dem. Sniglarna gillar inte att få sånt på magen.
En kolonilott som vi passerar på väg till Åsas lott är fiffigt inhägnad med ett cirka två decimeter högt trästaket mot sniglarna. Längst upp sitter en bit vaxduk som hänger ut några centimeter över kanten. Den stoppar effektivt de ovälkomna bruna djuren.
Men sniglar är inte det enda som Åsa vill mota undan. På stenplattorna utanför förrådet ligger en stor grå orm, så verklighetstrogen att jag studsar till.
Det är bara en leksak, fast det vet inte kråkorna och skatorna, så de undviker Åsas lott.
Hon har hört att båtfolk brukar köpa sådana ormar och lägga i båten, för att skrämma bort måsarna.
Kolonilotten är inte så stor, bara 227 kvadratmeter, men några fruktträd finns där ändå. Åsa visar stolt ett hårt beskuret äppleträd, som hon själv har sått från en kärna av ett tyskt köpäpple 2004.
- Kärnan hade en liten grodd, så jag tänkte att det måste jag testa! säger hon.
Hon vet inte än om det blir några äpplen på det, men tänkte ändå ha det att ympa andra sorter på. Hemma i kylskåpet ligger flera ympkvistar och väntar. De är invirade i blött hushållspapper med plastfolie utanpå. Så kan de ligga en hel vinter.
Oregano och citronmeliss är två örtkryddor som återkommer troget i Åsas kolonilott. Citronmelissen använder hon till te. Hon tar några färska blad, lägger dem i en kopp och slår på hett vatten. Sedan får de dra en stund. En skiva citron eller en skvätt citronsaft är gott att ha i.
Tre "måsten" att så varje år är morötter, broccoli och rödbetor. Planen är att rensa bland perennerna, så att det blir mer plats att odla på.
Att ha en kolonilott är för Åsa både lycka och avkoppling. Hon älskar att odla. Men den sociala biten är också viktig, med småprat kolonister emellan. De byter gärna växter och tips med varandra.
- Det är en sån härlig gemenskap, säger Åsa.