Det är i ett blogginlägg som hon berättar om sjukdomen. Våren 2016 fick hon diagnosen livmodershalscancer. Under sommaren genomgick hon en cellgiftsbehandling och en strålbehandling. I inlägget berättar hon öppenhjärtligt både om oro, rädsla och den tuffa behandlingen. I augusti 2016 genomgick hon den sista strålbehandlingen, och i november samma år bekräftade röntgenbilder att tumören var borta.
Till VT säger Malin Sjölander att hon varken hemlighållit, eller gått ut offentligt med sjukdomen.
– De närmaste, som behövt veta, har fått veta det.
Under den period då hon genomgick behandlingen ville hon inte vara offentlig med vad hon gick igenom. Nu har det gått lite mer än ett år sedan behandlingen avslutades.
– Man får väl säga att jag är hyfsat friskförklarad.
Under fem år görs regelbundna provtagningar för att säkerställa att cancern är borta.
Malin Sjölander berättar att hon den senaste tiden blivit uppmanad att berätta mer offentligt. Efter offentliggörandet på sociala medier har hon fått mycket uppmuntran.
– Jag gör det inte för att få sympati, utan jag vill bilda opinion.
Ett av skälen är debatten kring HPV-vaccin. Många föräldrar vill inte låta sina barn ta vaccinet av oro för biverkningar. Sjölander vill ge en motbild, för att föräldrar ska tillåta vaccinering. "I dag är det alltför många som väljer att inte ge sina barn en chans att slippa allt jag fick gå igenom", skriver hon i blogginlägget.
Hon uppmanar också till att inte slarva med att göra cellprovskontroll.
Under stor del av tiden var hon yrkesarktiv. VT träffade henne till exempel i Almedalen där hon på scenen diskuterade sjukvårdsfrågor.
– Det gick att saxa behandlingen med jobbet, säger hon, och berättar hur hon deltog i ett arbetsutskott via videolänk från sjukhussängen.
Hon betonar dock att en tidig åtgärd var att gå igenom behandlingsplanen med kanslichefen på landstinget, för att se när hon formellt kunde jobba, och när hon skulle vara sjukskriven.
– Vi gick igenom reglementet för sjukskrivningar. Det var bättre att vara sjukskriven en dag för mycket, än att riskera att bli ifrågasatt i efterhand.
Malin Sjölander säger att hon fram tills cancerbeskedet haft en bra hälsa. Med sjukdomen har det kommit en ny förståelse för vården, inte minst ur patientperspektiv.
– Jag har sett både när vården fungerat bra, och när den fungerat mindre bra. Jag tror att jag har blivit mer lyhörd. Nu vet jag hur det är att ligga i den där sjuksängen och vänta, när doktorn skulle ha kommit klockan tio och klockan hunnit bli halv tolv. Det kanske inte låter som en stor grej när man inte är patient.