När kommunen beslutade att förlänga flygplatsens landningsbana för sex miljoner (som senare landade i dryga tio) var ambulansflygets behov det främsta argumentet för satsningen. Sju år senare har inga ambulansflyg landat på flygplatsen och flera pusselbitar saknas fortfarande. Bland annat behöver skog röjas runt landningsbanan, och en rad administrativa frågor ska lösas.
Delar av marken där röjningsarbete krävs är privat, och kommunen är inte överens med markägarna. Det pågår ett ärende hos Lantmäteriet, då kommunen ansökt om att ta över mark trots markägarnas invändningar, mot en ersättning.
– Parallellt för vi diskussioner med olika markägare som visat intresse för att förhandla fram en uppgörelse, säger Daniel Niklasson.
Samtidigt arbetar kommunen för att få till de tillstånd som saknas för att ambulansflyg ska kunna landa.
Varför har det tagit så lång tid?
– Det är ett projekt som gjorts i etapper. Hade jag fått råda hade man kanske tagit de här delarna tidigare. Men det var en annan projektledning tidigare, och jag vill inte recensera den. Det var en medveten risk man tog när man satte igång.
Finns det någon risk att det aldrig kommer landa några ambulansflyg i Västervik?
– Vi har ett tillstånd för att driva flygplats som Transportstyrelsen har fattat, och vi har alla möjligheter att möjliggöra en flygplats som möjliggör för ambulansflyg att landa. Sedan kan vi inte garantera att de faktiskt gör det, det avgör andra parter.
När tror du att det första ambulansflyget kan landa i Västervik?
– Det är jättesvårt att säga. Någonstans runt ett-två år, ungefär där. Det beror på hur många träd man behöver plocka ner, vad markägarna accepterar och hur alla formaliteterna går.
Daniel Niklasson betonar samtidigt att andra aktörer uttryckt uppskattning för kommunens satsning på att uppgradera flygplatsen, däribland Försvaret, som förlagt flera stora övningar där.
Hur mycket pengar är avsatta för att fortsätta satsa på landningsbanan?
– Det är inte speciellt dyra åtgärder. Den stora delen är gjord, nu återstår bara röjning och det administrativa. Vi räknar med att i stort sett hålla det inom flygplatsens årliga budget.
Leif Facius är en av de markägare som motsatt sig att kommunen ska ta över hans mark. Han anser att kommunen kör över honom och de andra markägarna, och är även kritisk till att kommunen fortsätter att satsa på flygplatsen – som han inte anser har någon framtid. Särskilt då närboende samtidigt får avslag på avslag när de ansöker om bygglov i området.
– Jag vet tre barnfamiljer som fått avslag på sina bygglov på raken. Det blir en död hand över hela området, allt tar tvärstopp.
Kommunen har pekat ut området som lämplig industrimark i framtiden och Dan Nilsson (S), kommunalråd, säger att det framför allt handlar om drönarverksamheten som håller på att byggas upp på flygplatsen. Han tror att branschen kan ha stor betydelse för kommunens framtid.
– Det vore strategiskt oklokt av oss att låsa fast utvecklingen där. Samtidigt har jag djup förståelse för frustrationen hos de som vill bygga i området.
Hur viktig har förlängningen av banan varit för utvecklingen av drönarverksamheten?
– Det kanske inte är just det som varit avgörande, men helheten, att vi valt att ha kvar och vara närvarande på flygplatsen, tror jag haft betydelse.