Skadade babyn repar sig fort

? Min mamma Edda Andersson, mina två barn och jag var på Loftahammars kyrkogård för att smycka gravarna, berättar Caroline Hallenfors, Mantorp. Vi var på väg till minneslunden, men stannade till för att se om ljusen på mammas mormors och morfars grav fortfarande brann. Jag stannade intill ett träd. Min dotter Lova, två år och Oliver, sju månader fanns i var sin vagn.
? Då hörde jag hur det knakade i grenverket ovanför mig. Jag förstod att det var farligt att stanna kvar så jag skulle just flytta vagnarna då en stor gren föll rakt ner på Oliver. Han sade ingenting på tio sekunder, sedan började han gallskrika och när jag tittade på honom sprutade blodet. Vi ringde genast ambulans.

Efter en stund ringde ambulanspersonalen upp och bad att Caroline och hennes mor skulle ta Oliver och åka för att möta ambulansen.
? Vi körde ett stycke men när det såg ut som om Oliver skulle somna ringde jag ambulansen. De rådde mig att ge honom frisk luft för att hålla honom vaken. Så vi stannade, gick ur bilen och väntade. En evighet, tyckte vi, men det var nog bara några minuter.

I Västervik bedömdes skadan som ett ytligt krossår, men Oliver sövdes för att opereras. Då upptäcktes att skadan var värre han man först trott. En bit av skallbenet hade sjunkit ner. Den lille pojken sövdes och på kvällen överfördes han till Linköping.
? Vid Greby blev jag och min man Thony omkörda av en ambulans och vi förstod att vår son fanns i den, säger Caroline Hallenfors.

Läs mer i morgon.