Skarven lÀmnar ingen oberörd

Mellanskarven Àr tillbaka med besked i Sverige. Troligen har det aldrig tidigare funnits sÄ mÄnga i landet. 2006 uppskattades det totala bestÄndet till omkring 40 000 par hÀckande fÄglar i 200 kolonier.

Skarven finns i VÀsterviks skÀrgÄrd.Arkivbild: Matilda Ahl

Skarven finns i VÀsterviks skÀrgÄrd.Arkivbild: Matilda Ahl

Foto: Ahl Matilda

VĂ€stervik2008-09-05 00:07
Thorsten Jansson/TT Spektra
Flera orsaker ligger bakom denna ökning sedan 1940-talet, framför allt minskad jakt i Europa. Övergödningen i Östersjön har gjort att det ocksĂ„ finns gott om bytesfiskar.Den reptilliknande, svarta urtidsfĂ„geln med sin lĂ„nga kroknĂ€bb och smaragdgröna iskalla öga, lĂ€mnar fĂ„ mĂ€nniskor oberörda. Det gĂ€ller i synnerhet skarvens kolonier som med sin frĂ€tande spillning kan förvandla en skĂ€rgĂ„rdsö med trĂ€d och buskar till ruiner. SĂ„ tycker i varje fall de flesta mĂ€nniskor, Ă€ven om det biologiskt sett fortfarande kan finnas en hel del liv pĂ„ öarna.Men det Ă€r inte bara detta, rent (o)estetiska, som vĂ€cker avsky för skarven hos mĂ„nga mĂ€nniskor. Skarvens öde Ă€r att, liksom otaliga andra fĂ„gelarter, vara född till fiskĂ€tare. Den har dĂ€rmed fĂ„tt sĂ„vĂ€l yrkesfiskare som sportfiskare och till och med hĂ„rt ansatta lĂ€nsstyrelser till fiender. Ingen annan fĂ„gels matvanor har utretts sĂ„ ingĂ„ende som mellanskarvens i Östersjön och i de sjöar dĂ€r fĂ„geln ocksĂ„ har börjat hĂ€cka.Skarvens snabba ökning i Sverige Ă€r med stor sannolikhet ett eko frĂ„n det förgĂ„ngna. Skarvben har hittats vid arkeologiska undersökningar pĂ„ mĂ„nga platser, bland annat Birka i MĂ€laren, i Skedemosse och Eketorps fornborg pĂ„ Öland. De Ă€ldsta fynden Ă€r dock mycket Ă€ldre, omkring 9 000 Ă„r. Det Ă€r alltsĂ„ stĂ€llt utom allt tvivel att skarvar har funnits i tusentals Ă„r som en naturlig del i Sveriges fauna. Uppgifter om att skarven planterades in i Kalmarsund pĂ„ 1940-talet förs ofta fram, men saknar alltsĂ„, historiskt sett, betydelse. Skarvar har funnits lĂ„ngt före mĂ€nniskan.Men fiender har de bĂ„da arterna varit lĂ€nge. I varje fall Ă€r konflikterna pĂ„ 1800-talet vĂ€l dokumenterade. BĂ„de i Sverige och Danmark utrotades skarvarna, eller jagades bort, under detta skjutglada Ă„rhundrade nĂ€r det mesta i djurvĂ€rlden delades in i skadedjur eller nyttodjur. MĂ€nniskan hade dĂ„ Ă€nnu inte börjat se sig i spegeln.Som en följd av internationella överenskommelser fredades skarven pĂ„ 1900-talet i mĂ„nga lĂ€nder. Det underlĂ€ttade givetvis en snabb ökning av antalet skarvar. En annan orsak som ocksĂ„ ofta förs fram Ă€r att övergödningen i Östersjön har skapat utmĂ€rkta förutsĂ€ttningar för skarvarna att försörja sig. Det finns helt enkelt mer gott om smĂ„fisk av olika arter som skarven Ă€ter. Utfiskningen av torsken pĂ„ 1980-talet kan ocksĂ„ vara en del av förklaringen. Torskens naturliga byten, framför allt strömming och skarpsill, har kunnat föröka sig i sĂ„dan omfattning att hela den ekologiska balansen satts ur spel.MĂ„nga undersökningar har gjorts av vad skarvarna Ă€ter. Vid fyra skarvkolonier i Södermanlands skĂ€rgĂ„rd, vid Upplandskusten och i Kalmarsund visade det sig att strömming, tĂ„nglake, storspigg och mört stod för 90 procent eller mer av fĂ„ngsten. Dessa undersökningar kullkastar den ofta framförda uppfattningen att skarven i första hand Ă€ter Ă„l, abborre, gĂ€dda och andra fiskarter som Ă€r viktiga för yrkesfisket. Det kan dock inte uteslutas att dessa arter redan tidigare blivit illa Ă„tgĂ„ngna av skarvar, mĂ€nniskor eller andra miljöfaktorer.I flera insjöar i SkĂ„ne och VĂ€stergötland har abborre visat sig vara ett av de populĂ€raste bytena för skarvarna och i VĂ€nern Ă€r den vĂ€rdefulla siken vanlig pĂ„ skarvens meny. Skarvarna i sjön Sommen har pĂ„stĂ„tts gĂ„ hĂ„rt fram med sjöns berömda röding och öring. Men en undersökning visade att skarvarna levde uteslutande av abborre.De mĂ„nga fiskarter (sammanlagt 19) som hittats i skarvarnas magar visar att skarven tar det som bjuds, utan att vara sĂ€rskilt mycket finsmakare. VĂ„rlekande mört vid en Ă„mynning kan, liksom stora strömmingsstim, inbjuda till skarvkalas. Och ingen skarv har Ă€nnu setts sĂ€ga nej till en Ă„l pĂ„ ett halvt kilo.
KÀllor: Förvaltningsplan för mellanskarv och storskarv, NaturvÄrdsverket, rapport 5261. Skarven - en konfliktladdad art, Henri Engström, Uppsala universitet. Skarvarna i Kalmarsund, Lindell, Jansson, 1994.
I fejd med mÀnniskan
Konflikter med mÀnniskan, framför allt yrkesfisket, har konstaterats nÀstan överallt. Skyddsjakt vid fiskeredskap och Àggprickning pÄ boholmarna har tillÄtits pÄ mÄnga öar men har inte visat sig ha nÄgon större effekt pÄ det totala skarvbestÄndet. Skarvarna saknar i stort sett naturliga fiender, frÄnsett mÀnniskan, havsörnen och havstruten som tar en del Àgg och ungar i skarvkolonierna. De vanligaste dödsorsakerna bland skarvarna Àr jakt och drunkning i fiskeredskap. (TT Spektra)
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
VĂ€stervik