En dödskalle hittades i början av juli av Håkan Lanner och hans sonson Alexander vid en promenad på Västra Eknö. Den låg i ett grustag tillsammans med fler skelettdelar. Sedan polisen konstaterat att skelettet är mer än 50 år gammalt överlämnades det till länsmuseet i Kalmar.
Nu är det länsstyrelsen som ska se till att det görs en Kol14-provtagning för att bestämma åldern på skelettdelarna.
– När vi fått svar på provet om några månader och kan tidsbestämma fyndet ska beslut tas om platsen är ett fast fornfynd eller ej, berättar Daniel Tedenlind på länsstyrelsen.
– Är det äldre än från 1800-talet så ska det skyddas.
Troligen är fyndplatsen en pestkyrkogård från tidigt 1700-tal. Det menar arkeologen Michael Dahln, som besökt platsen. Pesten härjade i Västervikstrakten från 1710 och ett par år framåt.
Skelettet är ett kvinnoskelett. Det som tyder på att det kommer från den här tiden och en kyrkogård är fynden på platsen. Här hittades bland annat kistspikar och en hyska (ett spänne) av en modell som var vanlig på kvinnokläder i början av 1700-talet.
– Enligt en sägen ska detta vara platsen för en pestkyrkogård. Människor från både Västrums och Misterhults socknar kan vara begravda här, säger Michael Dahlin.
– Pestkyrkogårdarna las på otillgängliga platser för att få dem så långt bort som möjligt. Men det skulle vara vigd jord för att inte komma till helvetet. Begravningen skulle ske snabbt, helst direkt i gångkläderna, för att undvika att smittan spreds.
Han har tagit hjälp av släktforskare för att hitta uppgifter om döda på Västra Eknö vid den här tiden, men inget har hittats som löser mysteriet.
Michael Dahlin hoppas få göra en utgrävning på fyndplatsen längre fram.
– Fynden vi har nu är inte tillräckliga för att bygga teorin om att det är en pestkyrkogård från den här tiden. Vid en utgrävning är det mycket möjligt att vi kan hitta andra föremål som kan ge vägledning. Eftersom människorna här bör ha begravts i gångkläderna kan det ha följt med mynt och andra småsaker.
Daniel Tedenlind på länsstyrelsen tror dock att det inte blir någon utgrävning, åtminstone inte inom den närmaste tiden.