Erfarenheten av att leva i en destruktiv relation har gett Rebecca en djup förståelse för andra i liknande situationer och efter föreläsningar hon håller i ämnet, kommer många fram och vill prata.
Året är 2016, och Rebecca bor i en liten lägenhet med sina tre barn på Södermalm i Stockholm, ärrad efter en åtta år lång destruktiv relation. Hon träffade honom som ung tjugoåring och nu åtta år senare har hon äntligen, en gång för alla lämnat honom, för alltid.
– Mamma hade köpt hus i Västervik och sa att här kan man ha råd att köpa något, så jag tog med mig barnen och flyttade hit, säger hon.
Rebecca var då gravid och födde sitt fjärde barn i Västervik.
Vi möts på ett café på Storgatan, hon utstrålar värme och energi. När hon kom till Västervik var hon fortfarande märkt av traumatiska minnen som ofta gjorde sig påminda i drömmar.
– Plötsligt kunde han stå i mitt kök och steka pannkakor, säger Rebecca.
Hon började då bearbeta sina trauman genom att skriva, Den osynliga buren, en självbiografisk bok, föddes.
Efter den starka debuten bestämde hon sig för att skriva en ny bok. Det blev Jag brinner, som släpptes 2023.
De senaste åren har Rebecca funderat mycket på samtycke och kvinnors sexualitet. Detta lockade henne att skriva en bok ur ett kvinnligt perspektiv. Hon ville skapa en berättelse som både var härlig att läsa och samtidigt förmedlade ett djupare budskap om att vara kvinna i dagens samhälle.
I boken skildras Angelica, en kvinna som ser sitt tioåriga äktenskap som heligt men som plötsligt känner en stark längtan efter att utforska sin egen sexuella drivkraft utanför äktenskapets ramar. Hon vill testa trekanter och uppleva fontänorgasmer.
– Jag gjorde det lätt för mig när jag skrev boken eftersom Angelica inte har några barn, då är det enklare att göra en sån resa.
Trots att våld är en central del i Den osynliga buren, upplever Rebecca att sex är ett känsligare ämne att skriva om.
– Våld är vi vana vid, men sex ur en kvinnas synvinkel – då vill folk knappt erkänna att de vill läsa om det.
En viktig fråga hon berör i boken är tvåsamhet.
Är det en biologisk drift eller en social konstruktion?
– Tvåsamhet kommer från att vi började äga saker och ville veta vem som skulle ärva. Om det bara var biologiskt borde vi enbart vilja fortplanta oss.
Av alla de böcker Rebecca skrivit är hon mest nöjd med "Jag brinner" men det är "Den osynliga buren" som betytt mest för henne.
Reaktionerna på Jag brinner har varit positiva.
– Många tycker att det är uppfriskande att läsa om sex ur ett kvinnligt perspektiv.
Hon menar också att skolan har ett viktigt uppdrag att prata om sex och porr på ett kritiskt sätt.
– Dagens ungdomar är offer för porrindustrin. En tolvåring som söker på sex får miljarder träffar, där 90 procent innehåller våld mot kvinnor. De som växer upp med detta och senare ska ha sex kan tro att det är så det ska vara – men det är långt ifrån alla som gillar strypsex.
Efter Jag brinner har hon skrivit ytterligare två böcker, varav en är en spänningsroman.
– Förlaget frågade om jag ville skriva spänning, och jag tänkte: “Kan jag ens det?” Men jag ville testa.
Nu tar hon en paus efter fyra intensiva år med skrivande för att fokusera mer på familjelivet och sitt lärarjobb på gymnasiet.
– Jag behöver landa lite nu, säger Rebecca.
Men jag har en fråga kvar.
Vilken bok är du mest nöjd med?
– Jag brinner. Det är en viktig bok men samtidigt skönlitteratur. Den osynliga buren är den som betytt mest eftersom den har hjälpt så många, men den berättelsen var redan klar. Jag behövde inte använda min fantasi, säger Rebecca.