Skrothögen förvandlades till drömbil
När Harry Andersson fann en fullständigt vandaliserad och övergiven veteranlastbil hos en konkursförvaltare tvekade han inte en sekund. Ett handslag och 6 000 kronor senare kunde han räkna in sig i den exklusiva skara av personer som har en GMC lastbil från 1936 stående hemma i garaget.
Foto:
- Ja, den var ingen grann syn. Men jag tyckte att bilen var så pass ovanlig att jag inte kunde låta bli att lägga ett bud på den. Trots att jag arbetat inom åkerinäringen i hela mitt liv har jag aldrig stött på den här modellen, säger Harry Andersson när han vrider om startnyckeln på lastbilen som i dag är i så gott som nyskick. Den sexcylindriga toppventilaren mullrar igång på första försöket och lämnar inte ett spår av oljerök bakom sig.
Inne i hytten är det relativt ombonat för att vara en lastbil från mitten av 1930-talet. Hytten som byggdes av Aktiebolaget Malmö Karosseri o Vagnfabrik är invändigt klädd med trä enligt den tidens standard. De tjocka sätena är komfortabla samtidigt som de stora rutorna ger en bra runtomkringsikt.
Vintertid finns det två defrostermunstycken som håller rutorna någorlunda isfria så länge bilen rullar. Den här modellen hade inte vattenburen värme som standard, vilket sannolikt gjorde den förste ägaren, The Texas Company i Stockholm så pass missnöjd att man eftermonterade ett värmepaket som gav chauffören en betydligt bättre arbetsmiljö.
- Jag har försökt forska i bilens historia. Men det har varit svårt att få fram de gamla dokumenten, säger Harry som dock vet att The Texas Company tog ut bilen den 12 juni 1937.
Under de kommande åren rullade den som tankbil i den kungliga huvudstaden innan den såldes till ett företag i småländska Älmhult. Harry, som tagit sig både en och två turer till Älmhult för att forska vidare, fick ett tips på en mack om en 90-årig kvinna vars man kört bilen. Damen i fråga mindes mycket väl hur hennes make kört lastbilen som på den tiden var röd och hade en stor tank påmonterad.
- Bilen blev sedan stående på en verkstad där man monterade av tanken. Därefter fick den en ny ägare som hade tänkt renovera den. Företaget gick dock i konkurs och det var så jag hittade bilen.
Hemma på det egna företaget Glimåkra Flistransport AB fick lastbilen snart nytt liv. Allt trä byttes ut i hytten, de sönderslagna instrumenten renoverades och kompletterades. Klädseln på sätena byttes ut samtidigt som ett nytt ryggstöd fick tillverkas.
Kolvarna satt som berget och motorn hade frusit sönder med stora sprickor i blocket som följd. Det var bara att riva ut allt och sortera delarna omsorgsfullt på pallar i väntan på renovering.
- Jag hade tänkt göra allt själv, men så fick jag en hjärtinfarkt vilket gjorde att arbetet stannade av i ett år. Därefter lämnade jag in motorn till en verkstad i Kristianstad som fick svetsa och borra om motorn.
När motorn monteras in i bilen började det mödosamma arbetet med att få den att gå som den skulle. Det tog lång tid innan förgasaren och tändningen var injusterad så att motorn spann lika mjukt som den gör nu.
Även bromsarna var i behov av en ordentlig översyn. De bakre bromstrummorna var i ett förvånande gott skick och behövde bara nya packningar. Fram fick dock trummorna svarvas.
Transmissionen fungerade som den skulle och behövde bara en översyn. Allt el är utbytt med nya kablar i hela bilen samt ett nytt batteri.
- Däcken runt om är nya medan fälgarna blästrats och lackerats. Skärmarna fick bytas ut mot nya som en plåtslagare bockat till, säger Harry som aldrig övervägde om bilen skulle återställas i sitt originalskick med röd lack, tank och stora märke med Caltex Oil på framdörrarna.
- Jag har jobbat med lastbilar i hela mitt liv så därför var det självklart att bilen skulle ha ett flak. Dessutom tycker jag att den gröna färgen passar bättre till den här modellen, säger han när han öppnar huven på lastbilen.
Den raka sexan går på vanlig 98-oktanig bensin med blyersättningsmedel. Många veteranbilsägare passar på att konvertera motorn till blyfri bensin i samband med motorrenovering, men det var aldrig aktuellt för Harry.
- Bilen rullar så lite så det har ingen större betydelse för miljön. Dessutom är det många som menar att konverteringen inte är bra för motorn.
Harry Andersson vågar knappt tänka på hur mycket hela renoveringen kostat. Bilen som i dag ägs av sonen Tony Andersson är dock en riktig klenod som bland annat kammat hem första pris på veteranbilsmarknaden i Glimåkra i påskas.
Så jobbar vi med nyheter