När VT besöker Miroi i Västervik är arbetssökandet och studierna i full gång. Det sitter ett tiotal personer framför dataskärmar runt om i lokalen.
– Jag försöker hitta jobb, säger en.
– Jag studerar administration, säger en annan.
De har en sak gemensamt. Långtidsarbetslöshet. Vissa har varit arbetslösa så pass länge att de är inne i det som fortfarande kallas fas 3. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd som varit hårt kritiserad sedan start.
– Det är lite som Norra sjukhuset i Västervik var förr, det blev liksom ett skällsord för personer man tyckte var lite konstiga och udda. Så känns det att vara i fas 3.
Förra veckan aviserade regeringen att fas 3 ska skrotas. Arbetsmarknadsministern, Ylva Johansson (S), gick ut och sa att fas 3 blivit en ”återvändsgränd” där människor fastnar.
De vi träffar känner till att fas 3 ska skrotas. Men de vet inte vad det kommer innebära för dem.
– Det känns ganska ovisst just nu. Kommer det nya systemet att vara bättre eller sämre? Det får framtiden utvisa. Det kan väl knappast bli sämre.
Kritiken om fas 3 har bland annat handlat om att åtgärden sällan leder till fasta jobb, att ersättningen är för låg och att vissa arbetsgivare satt i system att anställa ”fas 3:are” då de får ersättning varje månad. Just så illa tror inte handledaren Suzanne Herge att det är i Västervik.
– Här har kommunen tagit ett stort ansvar vad gäller att ta emot de som hamnat i fas 3. Jag är själv en av dem som gjort den resan. Det ledde så småningom till ett fast jobb, berättar hon.
Enligt regeringen kommer fas 3 skrotas redan nästa år. I stället vill man införa någonting man valt att kalla Extratjänster. Ett system där arbetstagaren får 100 procent ersättning i form av lön, bekostat av skattemedel och att man även blir en del av kollektivavtalet. Tanken är att kommuner och landsting ska öppna upp för merparten av extratjänsterna. Exakt vilka tjänster det kan handla om har inte preciserats, men förslag som nämnts har varit extrahjälp för att ta hand om ensamkommande flyktingbarn och inom sjukvården för att flytta och rengöra sängar och andra enklare arbetsuppgifter. Fas 1 och fas 2 kommer vara kvar men utökas med studiemöjligheter med rätt till ersättning. Hur man ska finansiera alltsammans har inte heller preciserats, där hänvisar regeringen till en mer utförliga plan i budgetpropositionen för 2016. Suzanne Herge på Miroi välkomnar en förändring.
– Fas 3 har kanske gjort sitt, det är många som tycker det. Som det är idag jobbar den som är i fas 3 med samma saker som vilken anställd som helst fast utan att få lön på lika villkor. Det upplevs ofta som orättvist, säger hon och fortsätter:
– Självklart är många oroliga nu också för man vet inte riktigt hur det kommer bli. Det finns alltid en osäkerhet när man luckrar upp system som funnits länge.
Vi träffar Irina Fescsenko från Ungern som varit arbetslös i sju år. För hennes del skulle fas 3 inte göra någon skillnad. Hon har aldrig haft ett arbete i Sverige och har inte rätt till någon ersättning.
– Jag behöver hitta ett riktigt jobb, men det känns hopplöst i Västervik. Ett ersättningsjobb inom fas 3 är meningslöst för mig om det inte leder till en riktig anställning, säger hon.
– Jag har velat jobba sedan jag kom till Sverige men det har inte funnits någon möjlighet. Jag vet inte om det nya systemet kommer vara en hjälp för mig och andra i samma situation men jag hoppas det.