När kommunalrådet Harald Hjalmarsson presenterade det ekonomiska resultatet för 2011 i gårdagens tidning uppehöll han sig kring kommunens nettobelåning.
Han avvisade att kommunledningen skulle ha uppträtt oansvarigt när det gällde finanserna. Som exempel tog han storleken på kommunens skuld när han tillträdde som kommunalråd 2002:
- Då var den cirka 1040 miljoner kronor.
Åtta år senare hade inte skulden ökat i kronor räknat. Tar man i beräkning att omfattningen på kommunens verksamhet ökat så hade till och med skulden minskat som andel av hela balansräkningen.
Men 2010 hände något. I debattartikeln skriver Harald Hjalmarsson att det var då som kommunen började få stora oväntade resultatförsämringar. Skulden steg under två år till 1 577 000 kronor. En ökning av skulden med ungefär en halv miljard.
Det försämrade ekonomiska resultatet står bara för en del. Den andra, större biten är att kommunen investerade rekordmycket: nya bostads- och industriområden exploaterades, äldreboenden byggdes om, en stor förskola i Piperskärr byggdes, muddringen av farleden gjordes för att nämna några projekt.
- Investeringarna låg på ungefär 200 miljoner kronor om året. Det var extrema nivåer, säger Anders Björlin, ekonomichef.
Som jämförelse kan nämnas att under de närmaste åren har kommunen tvärbromsat när det gäller investeringar: den årliga nivån för 2012 till 2014 pendlar mellan 26 och 28 miljoner kronor.
En investering läggs inte direkt på årets resultat. Bygger man till exempel en förskola för 20 miljoner, gör man en bedömning av investeringens livslängd. Det betyder att investeringen sprids ut på kanske 20 år. Förskolan skrivs av med en miljon kronor om året i resultaträkningen.
Investeringarna påverkar också kommunens resultat genom räntekostnader om man tvingas att låna för att ha råd med investeringen. Det är därför kommunen har ett mål att ha ett årligt överskott - för att inte behöva lånefinansiera investeringar. Under 2010 och 2011 hade man som bekant inget överskott, utan tvingades att låna.