Nils Ronquist argumenterar för att tillväxten är linjär, och det gör han med hjälp av två mätvärden - BNP år 1 och år 2 - och påstår att tillväxten däremellan är linjär. Det går naturligtvis att placera två mätpunkter på vilken krokig kurva var som helst och dra en rak linje däremellan men det innebär ingalunda att den krokiga kurvan följer denna räta linje. För att avgöra om en kurva är rak eller böjd på något sätt måste flera mätvärden bestämmas. Det behöver man inte gå många år i skolan - om ens några - för att inse eller lära sig. Och inte behöver det väl vara svårare att förstå hur det kommer sig att de mycket rika får ut mer av tillväxtens fördelar än den mindre bemedlade. Disponerar men en miljard och får 1 % ränta på den miljarden innebär det 10 miljoner i ränteinkomst.Hur hög ränta skulle en person som "bara" disponerar 10 miljoner behöva ha för att komma upp i samma ränteinkomst? Jag kan avslöja att det skulle behövas 100 %. Det normala är dessutom att den som har höga resurser även har högre procentuell tillväxt, så visst tjänar de rika på tillväxten, mer ju rikare de är, vilket visar sig bland annat i OECD:s rapporter som säger att klyftan mellan fattiga och rika ökar.Enklast kan konsumtionsslöseriet begripas om man inser att alla pengar i cirkulationen är utlånade av eller via bankkollektivet och de skall återbetalas med ränta, det vill säga kapitalet - i den mån inte räntan används för konsumtion - växer exponentiellt. På detta sätt växer alltså den cirkulerande penningmängden och eftersom det finns ett visst samband mellan mängden cirkulerande betalningsmedel och värdet av samtidigt omsatta varor och tjänster så sker en ökning av konsumtionen. Hur den sedan fördelas är en annan sak, men inte rankas solidariteten så särdeles högt i det sammanhanget!Vad Miljöpartiets syn på tillväxten är, det är naturligtvis oförståeligt för den som inte har någon känsla för att vi i den industrialiserade världen bör minska något på vårt hejdlösa slöseri med jordens ändliga resurser till förmån för kommande generationer. Dessutom anser vi att det är nödvändigt att åstadkomma en radikal resursutjämning mellan de extremt rika och de extremt fattiga. Ojämlikheten är en starkt pådrivande faktor på den politiska oron i världen och att som nu använda militära maktmedel för att försöka få hejd på den oron är både dumt och dyrbart. Ronquist tycks fullt ut acceptera att vi konsumenter ska köpa oss lyckliga, köpa statusprylar för att skryta med inför grannarna och njuta när vi kan visa oss överlägsna över andra mindre bemedlade. Det tycker jag är ett avskyvärt och beklämmande fattigdomsbevis som Ronquist demonstrerar här och jag kan bara hoppas att det ska gå att få tillräckligt många människor att ta avstånd från denna typ av livsstil och i stället anamma ett resursbevarande och solidariskt samhälle. Västvärldens livsstil tär redan nu alltför hårt på vår planets resurser för att en ytterligare tillväxt skall vara acceptabel, en tillväxt som dessutom endast i undantagsfall gynnar dem som verkligen har behov därav.Slopa den slösande lyxtillväxten och fördela basala resurser hos behövande i stället, då får mänskligheten en chans till överlevnad på mänskliga villkor!Dit kommer man inte med militära maktmedel med ena handen och - ofta korrumperande - bidrag med den andra.
Debattreplik
Jan-Olov Bernhard är aktiv i miljöpartiet de gröna.
