"Sluta gnÀll - skratta istÀllet"

NÀr VÀsterviks manskör kom till Kulbacken tidigt pÄ valborgskvÀllen för att fÄ Mixarts hjÀlp med ljudtekniken, dÄ regnade det. Inte sÄ vÀrst men ÀndÄ att det spred oro. VÀderutsikterna lÀt trista: "Kommer det folk, tro? Kan vi stÄ hÀr i vÄra stiliga kavajer eller mÄste vi....?"

NÀrmare tusen kom till Kulbacken för att fira valborgskvÀllen.  Men de regnblöta gradÀngerna lockade inte mÄnga att sÀtta sig.

NÀrmare tusen kom till Kulbacken för att fira valborgskvÀllen. Men de regnblöta gradÀngerna lockade inte mÄnga att sÀtta sig.

Foto: Ellen Nielsen-Kindstrand

VĂ€stervik2011-05-01 08:11

Uppsjungna var de redan. Alla 52 sÄngarna kom direkt frÄn GrÀnsö slott dÀr de hyllat en överraskad 50-Äring i Stallet. SÄ nÀr de tog ton - medan teknikerna pysslade med alla mikrofoner - hörde tydligen solen sÄngkraften. NÀr klockan Àntligen var 20.30 och valborgsmÀssofirandet skulle dras igÄng, just med manskörssÄngen, dÄ behövdes inga strÄlkastare. Hela kören lystes upp. En mer human vinkling av solen Àn att lyda SMHI:s kraxande!

Det dÀr med folk dÄ? NÀrmare tusen kom! Och trÀngde ihop sig varsamt ovanför gradÀngerna. VattenflÀckarna pÄ dessa lockade bara enstaka - ja, till att börja med.

VĂ€sterviks manskör fyller 100 nĂ€sta Ă„r. Det firandet blir sĂ€kert festligt. MedelĂ„ldern inom kören Ă€r inte direkt ung. Det konstiga Ă€r att detta inte stör. SjĂ€lva sĂ„ngen Ă€r frĂ€sch. Dessutom Ă€r sĂ„ngarna vitalt uppmĂ€rksamma pĂ„ de tvĂ„ dirigenter som turades om att leda, att inspirera kören denna afton: Thomas Åstrand och Sven-Erik Jakobsson.

Ett litet extra skimmer runt konserten stod Danzvett för. Inte genom att dansa men att fÄ sÀllskapets allra yngsta att rama in estraden med facklor.

Körens sÄnger var de förvÀntade: LÀngtan till landet, O hur hÀrligt majsol ler, Glad sÄsom fÄgeln och Sköna maj för att nÀmna nÄgra.

Mitt i den konserten var det dags för Ärets vÄrtal. Valet av Leif Rosenblad som talare var perfekt, av flera skÀl. Han Àr en positiv, rutinerad talare. Det extra i Är var finalkÀnslan. Om nÄgon vecka överger ju Leif och hustru Monica oss i VÀstervik för gott och flyttar till Malmö.

Detta berörde han dock inte i sitt tal. IstÀllet lÀt det ungefÀr sÄ hÀr:

"Vi har visserligen inga jordbĂ€vningar, inga tsunamis, inga katastrofala översvĂ€mningar. ÄndĂ„ gnĂ€ller vi. Vi borde nog istĂ€llet le lite mer, rent skratta av tacksamhet. SĂ€rskilt nu nĂ€r vĂ„r underbara skĂ€rgĂ„rd vĂ€ntar pĂ„ besök av oss. Och glöm inte att speedway-sĂ€songen drar igĂ„ng pĂ„ tisdag!"

Sitt trivsamma tal avrundade han med den lÀttsamma Tjustdikt han sjÀlv skrev för 19 Är sedan. HÀr sista versen:

"Ja, hÀrliga Tjust, Guds lov i naturen!

Hej vÄr, hej liv ibland vÀxter och djuren!

Sjung floder som flödar, sjung vÄgor som slÄr!

Sjung gröda som grödar, sjung vÄrar som vÄr!"

NÀr Manskören sjungit in vÄren för gott blev det dags att tÀnda brasan. Den vÄrsignalen Àr viktig och nÄgot som hela stan kunde skÄda!

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om