Slutet för Electrolux blev början på gammal yrkesdröm
Olyckskorpar kraxade att Anders Svensson som 50-åring var körd på arbetsmarknaden. Genom att utbilda sig till yrkeschaufför bevisade han motsatsen.
Målmedveten inställning. Anders Svensson trivs med sitt nya jobb som busschaufför och skulle aldrig vilja jobba i en fabrik igen. Det enda minustecknet är att han inte träffar sin fru lika mycket som tidigare. Hans stora fritidsintresse cykling blir också lite lidande nu, men nästa lördag lånar han sin arbetsgivares buss och arrangerar en tur till ett cykelmuseum i Vårgårda. - Vi ska besöka Fåglumbröderna Petterssons museum. De var världsmästare i lagtempo på 60-talet, berättar han.
Foto:
- Många gånger under åren tänkte jag på att göra något annat, men det blev inte av. Jag hade ju ett jobb och det kändes tryggt. Kanske var man lite feg för att satsa på något annat, säger Anders Svensson.
Drömmen han bar på genom åren var att bli yrkeschaufför. Slutet för Electrolux tillverkning i Västervik blev starten för att förverkliga planerna, men när nedläggningsbeskedet kom kändes framtiden inte så självklar.
- Man fattade inte att det var sant, det kändes som ett skämt. Det var verkligen blandade känslor, och jag visste först inte vad jag skulle ta mig till.
Anders Svensson fick gå en rad kurser i att starta eget företag. Han började också ta igen lite kunskapsluckor i matte, engelska och svenska på folkhögskolan i Gamleby.
- Gå i skola var väl kanske inte vad jag helst ville, men jag tyckte det var bättre att lära sig något än att gå hemma och dra. Det var ganska tufft att börja läsa igen efter alla år, men det har gått hyfsat bra tycker jag. Och jag har sluppit gå arbetslös.
Efter sommaren 2004 kom han i kontakt med Trygghetsrådet. Samtalen ledde fram till att han började på en utbildning för yrkestrafik. Efter bara några månader hade han nästan alla bokstavskombinationer som finns på ett körkort.
- Nu har jag allt utom taxibehörighet. Det var jättejobbigt att ta körkort för både buss och lastbil samtidigt, men jag tyckte det var lika bra att passa på. Mycket teori var det också, och jag var inte så van att läsa.
Efter utbildningen lusläste Anders Svensson platsannonserna varje dag, och fick snart ett sommarvikariat på Connex linjetrafik. Varje mil mellan Överum, Gamleby och Vimmerby gav honom nödvändig erfarenhet. Men ganska nervöst var det i början, medger han.
- Jag kunde knappt sova på nätterna. Det var så många turer att komma ihåg och man skulle ha ansvar och ta hand om folk. Dessutom skulle jag klara av biljettautomaten. Det kommer aldrig att gå tänkte jag, men har man bara kommit över tröskeln känns det dubbelt så bra efteråt.
Med sommarens erfarenhet och ett förbättrat självförtroende tog han nytt sikte på jobb - denna gång hos Kjells buss i Västervik.
Det dröjde inte många dagar innan telefonen ringde en torsdag i augusti.
- Kjell ringde och sa att jag kunde få börja redan nästa dag för att lära mig en ny tur till Norrköping, som jag sedan skulle köra själv dagen efter. Det blev att börja om med ny biljettautomat, men det gick jättebra och jag körde inte fel alls.
Anders Svensson tror att det är viktigt att våga lita på sin egen förmåga, och att själv vara aktiv när livets trygghet kastas omkull. Det är lätt att ge upp och få dåligt självförtroende.
- Jag tror även att det är bra att visa upp sig personligen hos olika arbetsgivare. Man måste nog marknadsföra sig själv lite.
Kjells buss kör för Swebus, och för Anders Svensson börjar nu sträckorna mellan Västervik, Kalmar, Norrköping och Stockholm att kännas välbekanta.
- Det går jättebra även om det är mycket att tänka på. Ibland kommer passagerare fram och tackar mig för fin körning. Det känns jättebra att få lite beröm.
Nästa mål är fast anställning.
- Jag hoppas och tror att det kan bli så. Det känns jättebra.
Han har lagt livet på Electrolux bakom sig nu, men företagets insats efter nedläggningen är han fortfarande lite kluven till.
- Men de betalade i alla fall mitt körkort. Jag hade ju aldrig haft råd att betala alla körlektioner själv. Att fabriken lades ner och att jag fick börja jobba som busschaufför blev ju verkligen ett lyft för mig.
- Jag kände hela tiden att det skulle ordna sig efter nedläggningen, och jag blev också väldigt peppad av Trygghetsrådet och mina kompisar. Men jag mötte även några som sa att man var körd på arbetsmarknaden om man var över 50 år, men så behöver det ju inte alls vara.
Så jobbar vi med nyheter