Kvinnan och hennes tre barn var pÄ vÀg till hennes morförÀldrar i VÀstervik. Kvinnan har beskrivit bilfÀrden som lugn, fram till att yngsta dottern grÀt och behövde en ny blöja. DÄ blev hon stressad och har sagt att hennes körsÀtt började pÄverkas nÄgon mil norr om Almvik.
Vittnet i mÄlet, en polisman som den dÀr dagen var ute och körde en omÄlad polisbil, har berÀttat att han i höjd med Almvik blev omkörd av en bil som körde vÀldigt snabbt. HastighetsbegrÀnsningen var 100 kilometer i timmen och polismannen hade svÄrt att hÀnga med bilen trots att han körde i 140. NÀr de passerat 70-strÀckan vid Hjorten och vÀgen blev tvÄfilig körde bilen framför om flera bilar och polismannen bedömer att föraren körde i 150.
NÀr vÀgen gick ihop till enfilig gjorde föraren av bilen en "hastig manöver" för att komma in i det högra körfÀltet. Polismannen har ocksÄ berÀttat att han, nÀr han stoppade föraren, sÄg henne prata i mobilen.
à klagaren ville att kvinnan i bilen skulle dömas för grov vÄrdslöshet i trafik.
TingsrĂ€tten resonerar dock inte likadant. De lutar sig mot ett fall i Högsta domstolen dĂ€r HD beslutade att 189 kilometer i timmen pĂ„ en 110-vĂ€g inte var vĂ„rdslöshet i trafik, bland annat för att det vid tillfĂ€llet var goda trafikförhĂ„llanden. TingsrĂ€tten tvivlar inte pĂ„ polismannens uppgifter och de hĂ„ller med om att kvinnan kört mycket omdömeslöst. Men de yttre förhĂ„llandena â vĂ€g, vĂ€der och trafik â gör att de inte kan döma henne för vĂ„rdslöshet i trafik. DĂ€rför frias hon helt.
Varför dömdes dÄ inte kvinnan för fortkörning? TingsrÀtten ansÄg ju att polisens vittnesmÄl var trovÀrdigt.
Katarina Wahlberg, rÄdman i fallet, förklarar att man alltid mÄste veta vad man Àr anklagad för och vad man ska försvara sig mot. I det hÀr fallet var kvinnan bara Ätalad för grov vÄrdslöshet i trafik. Hade hon varit Ätalad för Àven fortkörning sÄ hade hon kunnat dömas för det, nu gick det inte.
â DĂ„ skulle det ha tagits upp i förhandlingen. Det fĂ„r aldrig komma som en överraskning, att man hittar nĂ„got nytt, sĂ€ger Katarina Wahlberg.
Det finns dock fall dÀr en person kan vara Ätalad för ett brott och dömas för ett annat, man kan till exempel Ätalas för mord men dömas för drÄp. Katarina Wahlberg förklarar det med att det dÄ handlar om samma gÀrning, att beröva nÄgon livet, men att omstÀndigheterna som leder fram till gÀrningen har betydelse för domen.