I gårdagens VT uppmanade ett antal regionpolitiker, däribland Harald Hjalmarsson (M) från Västervik och intresseorganisationen Sydsvenska Industri- och handelskammaren i en debattartikel regeringen och Trafikverket att bygga ut E22.
- Vi kan visa hur uppemot 60 000 nya jobb kan skapas, skrev undertecknarna i debattartikeln.
Hur kan ni visa det?
- Vi anlitade för några år sedan professor Åke E Andersson och ekonomie doktorn Martin Andersson vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping att göra en analys, berättar Stefan Müchler, vd för Sydsvenska Industri- och handelskammaren.
Normalt när staten tar beslut om ett vägprojekt görs en samhällsekonomisk analys av Trafikverket. Analysen som handelskammaren gjorde följer inte den mall som trafikverket använder sig av.
- I Trafikverkets analys tittar man till exempel på vad investeringen leder till i minskningar av trafikolyckor och kortare restid. Vi tycker att perspektivet är för snävt och har gjort en bredare analys, säger Stefan Müchler.
I analysen har man tittat på inkomstnivåerna och tillväxten av nya företag och nya jobb i regionen kring E22. Enligt analysen har framförallt östra Småland och Blekinge halkat efter regioner med bra kommunikationer.
- Vi har jämfört med Halland som haft en fantastisk utveckling, mycket tack vare goda kommunikationer, säger Stefan Müchler.
Allra flest jobb skulle skapas i de redan expansiva, och folkrika delarna av E22-korridoren som Malmö och Linköping-Norrköping. Sett i förhållande till folkmängden är de stora vinnarna några mindre kommuner som ligger inom pendlingsavstånd till de större regionerna: Bromölla i Skåne och Valdemarsvik och Åtvidaberg i Östergötland.
I det mest optimistiska scenariot, där pendlingstiderna till grannkommunerna kapas med tio procent, skulle Västervik få 2 000 nya jobb.
Vad har ni fått för reaktioner på ert sätta att räkna när ni presenterat rapporten för regeringen?
- Man har sagt att "det stämmer nog, det är intressant", men sedan händer inget. Man har ett stuprörstänkande, där varje departement håller sig till sitt, säger Stefan Müchler.
Han kritiserar sättet som staten traditionellt har bedrivit infrastrukturpolitik.
- Det sker hand ur mun. Man är inte långsiktig, utan säger att "så här mycket har vi råd att investera i år". Så sprids det beloppet ut över landet på olika småprojekt, när det egentligen vore rationellare att genomföra ett stort projekt på en gång.