Den 23 mars upptäcktes den ovanliga fågelarten praktejder bland några vanliga ejdrar nära det flytande hotellet vid Slottsholmen.
Vanligen ses den här fågeln bara snabbt flyga förbi längs kusten, när den flyttar, men även då är den mycket sällsynt i våra trakter. Här fanns det plötsligt en stationär fågel, guppande på vågorna.
Det dröjde inte länge innan fågelskådarna strömmade till. En av dem var Sofia Loord, som är 45 år och bor utanför Åtvidaberg. Hon har blivit alltmer fågelintresserad de senaste fem åren, ett intresse som hon delar med sin särbo:
– Vi träffades i ett fågeltorn och skådar mycket tillsammans, berättar Sofia.
Hon och särbon har samma inställning till det här med fågelskådning, så han behövde ingen övertalning för att haka på.
Från Sofias hem utanför Åtvidaberg till den ovanliga fågeln i Västervik var det drygt en timmes bilfärd, men praktejdern var kvar, som tur var. Det var en lycklig Sofia som till slut kunde bärga ett nytt kryss.
– Det var en praktejder som låg vid Vikbolandet för sex år sedan. Då tänkte jag att jag skulle åka, men när det blev tillfälle, var den inte kvar, säger Sofia.
Hur kändes det att få se den nu?
– Det var verkligen en upplevelse. Den ser nästan overklig ut, en otroligt vacker skapelse. Som mandarinanden.
Sofias fågelintresse har vuxit starkt de senaste åren.
– Det är ett skönt avbrott mellan jobb och vardagsliv, och så är det roligt att lära sig så mycket, säger hon.
I skrivande stund ser det ut som att det blev två dagar i Västervik med praktejdern, för på tisdagen syntes den inte till.
Under söndagen och måndagen gästades Västervik av fågelskådare från hela Småland, men även från Östergötland, Blekinge, Öland och Uppland.
Mats Kinnander i Västervik var den som upptäckte praktejdern. Från sin lägenhet på Stationsgatan har han fin överblick över Skeppsbrofjärden. Dagarna innan hade han glatt sig åt de första ejdrarna, tre stycken. Nu fick han se att det hade kommit ett nytt gäng, som låg vid det flytande hotellet.
– Jag tänkte bara räkna hur många det var. Då fick jag se något som var helt annorlunda. Jag sa till Bettan att ”jag tror att det är en praktejder”, säger han.
Hans enda tanke var att han måste försöka dokumentera den. Fort iväg på cykeln i den isande vinden med den nya kameran som han fått i 70-årspresent. Till slut kunde artbestämningen säkras, och resten är, som man brukar säga, historia.