Det har varit en dålig månad. Ett enda träningspass bara.
- Jag har jätteångest. Jag har press från flera håll. Skolan, läsare och Tjust Rehab. Det är så jag känner i alla fall. Och ni vill ha något av mig också. Det känns som jag är på väg att explodera i bitar.
Hon vill träna. Hon har vant sig vid det nu. Och hon vill inte bli slav under sötsuget igen. Men senaste tiden har hon prioriterat plugget och inte ätit lika bra som tidigare på året.
Det har tvingat henne att göra något hon inte vill.
- Jag gick över på pulverdiet för att inte gå upp i vikt. Det var en nödlösning. Det höll bara i en och en halv vecka. Jag kan inte med det. Kanske var det dumt att börja plugga och försöka att gå ner i vikt samtidigt. Jag vill både gå ner i vikt och lyckas med studierna. Det har blivit för mycket.
Varje dag får hon höra av sin omgivning att hon utvecklats mycket.
Att hon blivit modigare, mindre blyg och gladare.
- Men jag ser inte det. Jag kan inte se mig som modig. Jag känner mig tjock och klumpig fortfarande.
Ändå har hon mer distans till sig själv nu.
- Förr tryckte jag ner mig själv ännu mer än vad jag gör idag. Ibland ser jag mest negativa grejer i mitt liv. Nu kan jag skämta om mig själv och pusha mig själv mer.
Men hon har inte vågat ta steget att besöka sina systrar i Eskilstuna. Det har nu gått fyra år sedan bråket mellan Sofia och hennes ena syster. Sedan dess har Sofia inte träffat sina systrar. Sofia föll in i en nedåtgående spiral kantad av matmissbruk och skuld för sin mors död. Hon gick upp 50 kilo.
- Jag har varit rädd att de skulle döma mig för att jag blivit tjock. Men nu har jag skrivit ett brev till dem, så det kanske är första steget på att få tillbaka min familj igen.