Det är trångt i det lilla huset intill hembygdsföreningen och doften av gräddkola och pepparmint sprider sig i rummet. Nyfikna barn hänger över bordskanten i väntan på att Solbritt Ottosson ska bli klar med karamellerna.
- Det här huset är precis lika gulligt som Kajsa Kavats mormors hus. Det är bra att det är litet för då kommer jag nära besökarna, säger Solbritt Ottosson.
Efter knådande, smaksättning, penslande med matolja och några tag med saxen är karamellerna äntligen klara.
Barnen skyndar snabbt fram med händerna för att få smaka de varma, hårda karamellerna.
- Tycker ni inte om karamellerna får ni gå ut och spotta ut dem bakom häcken. För jag vill inte få in några myror i huset, säger Solbritt skämtsamt.
Ingen av barnen spottar ut någon godisbit. I stället roffar de åt sig ytterligare en karamell.
Varje smet tar 15-20 minuter att göra och smeten måste hela tiden blandas för att den ska bli seg. Vid varje karamellkokning brukar Solbritt hinna med fem olika smaker.
- Förr gjorde karamellkokerskor inte karameller när det var dåligt väder ute. De går bara att göra när det är bra väder för annars blir det inga fina karameller. Det blir för fuktigt för dem. I dag passar det bra när det är så fint väder.
Solbritts favoritsmak på karamellerna är citron. Hon brukar ta med sig några bitar när hon är ute och åker i bilen.
- Det är en sådan frisk smak. Annars brukar jag inte äta så mycket av det jag tillverkar. Jag blir så mätt av doften.