"Som att få en hink kallt vatten över sig"
Förskolelärare kritiska mot förslaget att slopa begreppet överinskrivningar.
Förskolläraren Susanne Bodsgård tycker det är roligt att jobba inom barnomsorgen. Foto: ANDERS STEINER
Foto: Fotograf saknas!
Susanne Bodsgård, förskolelärare på Snövit i Västervik, är rent ut sagt förbannad på förslaget till ändringar i Västerviks skolplan.
I går berättade VT att politikerna i kommunstyrelsens arbetsutskott föreslår att man stryker begreppet överinskrivningar.
På många avdelningar har det varit tillåtet att ta in två barn utöver det ordinarie antalet platser, men när överinskrivningarna blivit vardag tycker politikerna att det är bättre att slopa överinskrivningsbegreppet och höja maxtaket med två barn.
En anpassning till verkligheten tyckte Mats Hugosson (c) i gårdagens tidning.
Ett svek tycker Susanne Bodsgård.
Under ett år har barnomsorgen i Västervik fått ta emot extra många barn. På Susanne Bodsgårds avdelning finns 16 platser med möjlighet till två överinskrivningar. För att hålla nere barnomsorgskön gick man med på att tillfälligt ta in ytterligare två barn totalt 20 barn.
- Både facket och våra chefer betonade i sina konsekvensbeskrivningar att det bara fick vara tillfälligt. Vi har fått uppmaningen att hålla ut i ett år, sedan skulle det bli bättre.
Hon beskriver barnomsorgspersonal som ett tåligt släkte. När det blivit kärvare i barnomsorgen har personalen gjort vad det bästa av situationen.
- Vi slår knut på oss själva för att hålla uppe verksamheten.
Samtidigt tycker hon att det finns en gräns.
- Barnen behöver uppmärksamhet. Får de inte positiv uppmärksamhet så skapar de negativ uppmärksamhet.
- Jag tror inte politikerna förstår vilka konsekvenser det får för verksamheten med större grupper. Ska barnen bli små griskultingar som biter svansen av varandra?
De större grupperna slår både mot barnen och personalen.
- Vi har höga sjukskrivningstal i barnomsorgen, och det är sjukskrivningar som vi inte har råd med.
Enligt Susanne Bodsgård är det framförallt stressen som leder fram till långtidssjukskrivningar. Att från nio till fem ständigt vara påpassad av barn som kräver uppmärksamhet.
- Man kan sällan göra en sak från början till slut utan att bli avbruten. Man blir lite som en flygledare som hela tiden försöker ha översikt, säger hon.
Barnomsorgen har förändrats genom åren. 1998 fick förskolorna en egen läroplan. Något som Susanne Bodsgård tyckt varit positivt.
Kraven på personalen har höjts, men på ett positivt sätt.
- Det har betonats att vi ska följa barnens utveckling, och att vi ska göra upp individuella planer för dem. Äntligen hoppades man att det skulle sättas av planeringstid.
Som exempel nämner hon hur förskolan förväntas att stimulera barnens matematiska och logiska tänkande för att bädda för matematikundervisningen som sedan kommer i skolan.
Med större grupper blir det svårare att leva upp till den sortens ambitioner.
- Jag vill inte att det här ska låta för gnälligt. Egentligen är det här ett bra jobb. Jag brinner för mitt jobb. Det är bra arbetsgemenskap och bortsett från de här problemen är det en bra arbetsmiljö.
Så jobbar vi med nyheter