Det är ett muntert gäng som träffas hemma hos Marianne Johansson i Johannesdal.
Marianne har varit med ända sedan starten 1955, och var klubbens ordförande under 45 år.
- Det har varit roligt, säger hon.
- Och allt var ideellt. Det var därför det gick, för att vi gjorde det gratis, inflikar Irma Martinsson.
Ur ett stort kuvert plockar Marianne fram gamla fotografier och gulnande urklipp från Västerviks-Tidningen om tävlingar, jubileer och sammankomster. Damerna skrattar, pekar och minns.
När Västerviks skyttegille stod som arrangör för SM-tävlingar kom det massor av skyttar till banan i Kejserslund, utanför Västervik.
- En lunch hade vi 150 som åt, minns Marianne.
Några halvfabrikat var det inte tal om att servera. Damklubbens medlemmar lagade maten från grunden, med hemrullade köttbullar och ärtsoppa på hemkokta gula ärtor. På senare år var särskilt hamburgarna populära.
Vid stora tävlingar var det mängder av fina pokaler och priser som skulle delas ut. Marianne kommer ihåg att de åtminstone vid ett par tillfällen valde att sova över i skyttegillets lokaler, eftersom de var rädda att det skulle komma tjuvar och ta priserna.
- Vi tordes inte åka hem, säger hon.
Förutom SM-tävlingar hölls varje år den så kallade Västerviksträffen med 100 skyttar, dagen efter midsommardagen.
- Då hade damklubben serveringar och lotterier och servade skyttarna, säger Gerd Lundin.
Vartannat år var det förbundsmästerskap. Vid sådana tillfällen kom det mycket folk till Västervik, eftersom många av deltagarna också hade med sig sina familjer.
Förutom att ordna med mat vid tävlingar, var det damklubbens uppgift att städa skyttepaviljongen.
Damklubben drog också in en hel del pengar till moderklubben, pengar som användes till inköp av gevär och priser, till stipendier åt ungdomar och till att utrusta gillets lokaler.
Men då medlemmarna nu har börjat komma upp i åren, och skyttepaviljongen är borta, har damerna bestämt sig för att avveckla klubben.