Petterssonbåten Lilian II kommer till Västervik efter midsommar.
– Vi hoppas att så många båtar som möjligt möter upp på färden, och sedan hoppas vi få till en större uppställning av mässingsorkester och kommunrepresentanter, när vi lägger till vid Pampas marina.
Det säger Roland Storm, som är den i gänget vi får tag på under fredagsförmiddagen. Han, likaväl som Richard, ingår i Motor Yacht Society (MYS), en ideell organisation som verkar för att vårda och väcka intresse för gamla motordrivna nöjesbåtar.
Färden från London inleddes vid halv fem på fredagsmorgonen, och sedan väntade i sinom tid en kanalpassage över till franska Calais, en färd längs holländska kusten och igenom Kielkanalen, över till Karlskrona vid midsommar och till sist en ankomst till Västervik den 28 juni.
– Vi lägger den vid bryggan vid Rosa himmel, och där kommer den ligga även under Visfestivalen för att kunna användas för representation, eller bara för att tittas på, säger Storm.
Fartyget heter Lilian II, är byggt 1916 på Södra varvet i Stockholm och räknas som ett av Sveriges mest betydelsefulla maritima kulturarv. Hon är enligt Roland Storm och MYS, med sina 30 meters längd, det största fartyget som ritats av den legendariske båtkonstruktören C-G Pettersson.
När vi vid 13-tiden får kontakt med Västerviksbon Richard Bergström, tillika vd på Aquavilla, har de passerat London och är på väg ut i Engelska kanalen. Där ska de vara med på ett större båtevenemang, innan Richard mönstrar av i Brighton i mitten på nästa vecka.
Richard Bergström på Aquavilla är just nu i London för att vara med på den första delen av fartygets färd mot Västervik. Arkivbild.
Fartygets tidigare ägare Scott och Hilary Pereira hade bud i mångmiljonklassen men valde att sälja den till det svenska sällskapet för en symbolisk summa om 1 pund.
– De har insett att det inte är pengarna det handlar om utan om att hitta en organisation som kan förstå båtens värde och ta hand om den på ett bra sätt. Den har levt i 110 år och ska leva i 110 år till, säger Roland Storm.
– De tycker att den hör hemma i svenska farvatten.
Att man valde Västervik som anhalt handlar om att den i höst och vinter ska tas upp på varv, för att snyggas till. En "uppfräschning", som Roland Storm säger. Han hoppas att många Västerviksbor vill vara delaktiga i det arbetet.
Nästa sommar är det sedan dags att dra vidare till Stockholm, som sedan blir båtens hemmahamn. Tillbaka till staden där den byggdes. Tanken är sedan att den ska visas upp för allmänheten och också vara med på olika evenemang.