Stelbenta lagar hindrar Signe komma på dotterns 60-årsdag

- Min mor orkar inte en sådan resa. Hon kan inte åka i så många timmar utan att kunna sköta sin personliga hygien.
Varför kan hon inte få åka bil hela sträckan? frågar sig Criss Hagfeldt i Norrköping som var ute i god tid med att söka riksfärdstjänst för sin mamma Signe som bor på Rosavilla i Västervik.
Den 5 april kom svaret från KLT:s Beställningscentral i Oskarshamn: Signe har beviljats riksfärdtjänst. Men inte med färdtjänstbil fram och tillbaka till Norrköping.

- Hon ska åka färdtjänstbil från Rosavilla till järnvägsstationen i Västervik. Därifrån blir det rälsbuss till Linköping, där hon måste byta till ett annat tåg som går till Norrköping.
- Från Norrköpings central ska hon sedan hämtas med färdtjänst. Sedan ska hon göra om samma resa hem på kvällen.
- Mamma är förlamad och har blöjor. Hon är dessutom mycket tung att lyfta, varför vi inte kan ta henne i privatbil. Rullstolen är av modell större, säger Criss Hagfeldt som trodde att färdtjänst var till för folk som INTE kan använda kollektiva färdmedel.

För en gravt handikappad person som 82-åriga Signe är det oerhört tröttande att resa under så lång tid. Trots att Signe har beviljats en beledsagare under den aktuella dagen. Resan blir därför inte av under dessa premisser.
- Vi hade tänkt att mamma skulle vara med här i Norrköping ett par timmar mitt på dagen för att sedan åka hem igen.
På Beställningscentralen i Oskarshamn säger man sig alltid följa bestämmelserna i Riksfärdstjänstslagen. De är lika i hela landet.
- När en ansökan om riksfärdtjänst inkommer tittar vi först om det finns handikappanpassad kollektivtrafik till resmålet, förklarar färdtjänsthandläggare Birgitta Calgar.
- Mellan Västervik och Linköping är tågen faktiskt handikappanpassade och det innebär att även tågtoaletterna är det. Åberopar man att en person inte orkar göra en viss typ av resa måste ett läkarintyg bifogas.
- Dessutom är det inte alls säkert att en resa med färdtjänstbil går fortare. I bilen kan det nämligen vara flera åkande, vilket gör att bilen måste åka in här och var. Då vet man aldrig när bilen når fram till Norrköping.
Det här med handikappanpassade tåg till och från Västervik stämmer dock inte alls. Endast de nya Kustpilentågen har handikapptoaletter och plats inne i vagnen för en rullstol. Kustpilentågen går också bara på vissa tider.

Kustpilentåg avgår från Västervik 05:55 på morgonen och återkommer till Västervik först 19:01 på kvällen.
82-åriga Signe skulle då tvingas vara på resande fot under närmare fjorton timmar.
Då och då ersätts dessutom, som alla vet, tågen mellan Västervik och Linköping med buss utan föregående varsel. Då blir 82-åriga Signe definitivt kvar hemma i Västervik på dotterns 60-årsdag. Hon kan nämligen inte åka vare sig buss eller taxi.
Hemma på Rosavilla använder personalen en kraftig, takmonterad lift varje gång Signe ska upp i rullstolen och på toaletten.
- Det är förnedrande hur de gamla behandlas i dagens samhälle, säger Chris Hagfeldt.

Stelbenta lagar hindrar Signe komma på dotterns 60-årsdag

- Vi hade sedan länge planerat att ta upp min 82-åriga, rullstolsburna mamma Signe från Västervik till Norrköping när jag fyller 60 år i maj. Nu har hon beviljats färdtjänst, men inte med bil utan med bil-tåg-tåg-bil-bil-tåg-tåg-bil. Det är ju rena vansinnet!