Stor förvåning efter dom i testamentstvist

- Allt jag berättade finns inte med i domen och det var en rad frågor som jag inte fick. Rätten skriver att vi sagt att "han inte var sig lik" men det var värre än så.
- Han var så dålig sista halvåret att han inte ens kände igen mig, säger vittnet.
Det var i november 2003 som den 76-årige mannen gick bort. Då visade det sig att grannarna kom med ett testamente där den avlidne skrivit över två gårdar på dem.
Släktingarna blev minst sagt tagna på sängen och hävdade att det inte gått rätt till på tre olika punkter och klagade på testamentet.
Kalmar tingsrätt fann att testamentet var riktigt, att det inte gick att bevisa att mannen haft en psykisk störning eller att han lurats att skriva under testamentet.

Arvingarna blev lottlösa och fick betala 233 000 kronor i rättegångskostnader.
-Vi finner det märkligt att en person som är både god man och anställd av kommunen av kommunen att sköta vår släkting får ärva. Det stämmer inte, säger två av arvingarna som tillbakavisar alla påståenden om att det skulle funnits en släktfejd.

- Han blev dålig långt innan han skadade axeln och blev inlagd 2001, säger vittnet. Innan han skadades hade jag och en person till hjälpt honom på gården och han skulle betala oss. Jag fick en banan och en apelsin plus en krona. Han sa att det var en riklig belöning och han sa att han varit vid bananbåten och kommit över frukterna.
- Han var så dement man kan bli och knappast kapabel att skriva ett testamente. Han kallade mig vid min farfars namn.

Vittnet är också granne och enligt hans uppfattning fick mannen ingen vård av grannkvinnan som dessutom var hans hemvårdarinna.
- Han satt instängd i ett kök och fick inte gå ut. På slutet fick han svälta. Han smög långa omvägar för att ta sig hem till mig, för han vågade inte berätta för kvinnan att han hade varit ute. Han var mycket orolig på sista tiden.
- Som jag ser det blev han en mjölkko för kvinnan och hennes sambo.
- Vid ett tillfälle frågade jag honom om han skulle avverka skog och han sa nej, jag frågade för att skogsmaskinerna redan var i full gång med avverkningen.
- När han var frisk var han en slipad man som kunde göra affärer, det var ingen som körde räta fåror med honom.
Vid rättegången vittnade en person för hemvårdarinnan och hennes mans sak och denne berättade att fyra-fem år innan mannen dog hade han berättat att grannarna skulle få ärva gården. Kontakterna med vänner blev färre sedan kvinnan blivit god man och hemvårdarinna och det kunde enligt vittnet beror på att mannens vänner utnyttjade honom.