Leif Franzén kommer från gården Ljungebo, som ligger mellan Överum och Åtvidaberg. Han brukar den ihop med sin bror, Kenneth Franzén. De har 220 dikor plus kalvar och ungdjur.
För några år sedan började vildsvinen att föröka sig kraftigt i markerna. De båda bröderna blev missmodiga.
Men sedan kom de på hur de skulle kunna vända ont till gott. Sedan den första jaktturisten har intresset ökat för varje år, och efter bara några år har bröderna fullbokat torsdag-söndag hela den tid som djuren är lovliga.
Många jägare återkommer. De kanske jagar gris på försommaren, för att sedan återkomma och jaga hjort på hösten.
I dag står jaktturismen för tio procent av gårdens omsättning, vilket i pengar blir 1,2 miljoner kronor per år.
Runt 80 procent av jägarna kommer från Norge. Fem procent är från Finland, fem procent från Danmark och resten från Sverige.
För att det ska fungera med jaktturism på vildsvin måste man förstås se till så att det finns grisar i området. Det gör man genom att ha ett ganska stort antal foderplatser, som grisarna springer emellan. Leif Franzén liknar det vid ett Flipperspel.
Han och hans bror lägger mycket pengar på foder, men så håller sig grisarna också där, och förstör inte på andra ställen.
För att slippa ha dem i åkrarna, tipsar Leif Franzén om att man kan avsätta en åker ute i skogen till vildsvinsmat, där de får "hålla på".
Runt 90 procent av de vildsvin som skjuts är så kallade brungrisar på 30-40 kilo. Gammelsuggorna ska man spara. Det är de som bestämmer i flocken och håller ordning på "ungdomarna". Att skjuta en sugga med smågrisar är dessutom förbjudet.
Att reglera vildsvinsstammen med hjälp av varg är inget som Leif Franzén tror på. Grisarna är för svårfångade för det. I stället blir det så att vargen tar ett lättare byte, som rådjur.
Det finns stora pengar att tjäna på jaktturismen, samtidigt som man som markägare fortfarande har sin frihet kvar att jaga själv och säga nej till turister som man inte vill ha tillbaka.
Första gången som en jaktturist kommer till gården får man avsätta några timmar och visa runt. Nästa år kanske det räcker med en timme. Sedan hittar de själva.
Leif Franzén anser att det är väldigt viktigt som företagare på landsbygden att ha flera ben att stå på.
Han och hans bror planerar också att satsa på fisketurism. Då blir det på Ämtöholms herrgård, som de köpte år 2000 och håller på och renoverar.