- Jag såg bilen komma från Kvännarenhållet och kände först förvåning över att den bara körde in i rondellen. Var ska den ta vägen, var det sista jag hann tänka. Sedan minns jag inget förrän en massa ansikten stod lutade över mig och lade filtar om mig.
Det var måndagen den 3 september som bilen med full kraft körde rakt på Sussies bakhjul. Föraren hade inte sett Sussie passera framför sig. Sussie kastades i en båge genom luften och slog med kraft ned i asfalten med huvud, överkropp och armar. Hon hade ingen cykelhjälm.
- Adrenalinstinn kände jag först ingen smärta och tänkte bara resa mig upp, borsta av mig och cykla vidare. Tills jag hörde ambulanspersonalen ropa på radion till akuten att "det här är ett traumalarm". Det kan inte vara mig de pratar om, tänkte jag medan min nacke stabiliserades med stödkrage.
Sussies händer var helt blåa, förmodligen efter att hon tagit emot sig hårt i fallet. Hon hade skadad mjälte, frakturer i skallbas, käke och revben.
- Det var en chock att se mamma på intensiven. Hon låg som ett blåslaget kolli, med en massa slangar kopplade och orkade knappt prata, säger döttrarna Emelie och Jennifer. Hennes mjälte hade läkarna försökt rädda genom att linda titantråd omkring den.
Efter fyra dygn på IVA flyttades Sussie till vanlig vårdavdelning där hon tillbringade ytterligare en vecka.
- Jag kom hem i torsdags. Det känns jätteskönt även om servicen och vården på sjukhuset var fantastisk. Nu går jag på Panodil och morfintabletter och får röra mig med försiktighet. Skratta är inte så bra, vare sig för det avbrutna revbenet eller käkfrakturen, säger Sussie och ler försiktigt.
En "fördel" med olyckan är att hon nu efter olyckan hinner ta emot mängder av besök av sina fem barn och fyra barnbarn:
- Nu har jag plötsligt hur mycket tid som helst att hinna umgås med dem alla, säger Sussie Calmunger som i framtiden alltid tänker använda cykelhjälm.
- En hjärnskada läker inte som ett benbrott och skulle ha förändrat mitt liv för alltid. Det är inte töntigt att ha hjälm. Däremot är det oerhört töntigt att cykla omkull utan hjälm och krossa huvudet mot asfalten. En olycka inträffar blixtsnabbt, på bråkdelen av en sekund.
- Då jag vet att alla kommer att kolla mig noga när jag åter börjar cykla så ska jag skaffa den vackraste, mest dekorerade hjälm som tänkas kan. Alla ska bli jätteavundsjuka och vilja vara lika snygg, säger Sussie som i dag verkar oförskämt pigg efter vad hon varit med om.
- Jag hade millimetrarna på min sida den här gången.