Maud Ärlebrant har jobbat som barnmorska sedan 1986 och första gången hon kom i kontakt med kvinnlig könsstympning var på 90-talet. Då jobbade hon i Gislaved och på den tiden kom det många somaliska kvinnor dit. Det var så Maud och hennes kollegor där fick en inblick i kvinnlig omskärelse. I dag, 30 år senare, jobbar Maud i Västervik och när kvinnor från Somalia, Sudan och Eritrea kommer till henne tar hon upp frågan.
– I dag hade jag en kvinna här från Somalia, då frågade jag henne om hon var könsstympad. Men det måste läggas upp på ett speciellt sätt.
Maud berättar om en patient som själv var könsstympad och som väntade barn. När kvinnan fått förklarat för sig att könsstympning är olagligt i Sverige och vilket straff man kan få, berättade kvinnan att det inte är så enkelt. För att passa in i samhället de lever i är det nästan ett måste att könsstympa flickorna.
– Risken är stor om familjen åker på semester till hemlandet och även om en mamma inte vill det här för sitt barn så kan det vara svårt att stå emot.
De som arbetar inom vissa myndigheter och i vissa verksamheter som rör barn är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de misstänker att ett barn far illa. Men i de här fallen är det svårt att följa upp. De flesta utsatta flickorna könsstympas någon mellan 4 och 11 års ålder och när barnen är så stora undersöks de inte längre utan kläder hos barnhälsovården. Maud Ärlebrant är också med i Kristdemokratiska kvinnoförbundet och hon tror att en handlingsplan skulle kunna hjälpa vårdanställda att gå vidare när de tror att barn kan komma att utsättas för könsstympning.
Barnmorskorna arbetar även på ungdomsmottagningen men där har inte frågan om kvinnlig könsstympning kommit upp, berättar Maud. Men när de har tjej- och killgrupper så pratar personalen om oskuld. För många är en könsstympad och hopsydd kvinna ett bevis på att kvinnan är oskuld men på ungdomsmottagningen berättar personalen att man inte kan se om någon är oskuld och att man inte alltid blöder första gången man har omslutande sex.
I december ska mödrahälsovården i Kalmar län gå en utbildning i kvinnlig könsstympning. Maud Ärlebrant säger att vi måste börja prata mer om könsstympning och att kunskapen ökar ju fler gånger vi ställs inför det. Men det är ett svårt ämne att prata om, speciellt med kvinnor som själva utsatts.
– Man måste visa respekt och det är viktigt att inte visa sin egen avsky för det som hänt henne. För många av kvinnorna är det jobbigt att prata om kroppen och könet och många har inte någon stor kroppskännedom.
VT har även sökt barnhälsovården och kommunens elevhälsa.