- Det kändes mycket bra. Det är en jäkla trygghet! Jag ska absolut försöka få en hund. Det är dock en process som tar sin tid. Man måste bland annat åka på kurser innan man får låna en välutbildad ledarhund av staten, säger Roger Viberg.
- Med en ledarhund kunde man ju komma ut mycket mera. Med en sådan skulle jag våga lämna villatomten.
SRF, Synskadades Riksförbund, höll på onsdagen en informationsdag om ledarhundar vid Syncentralen på Västerviks sjukhus. Efter lunch gick man ut en sväng på stan, där ett tiotal mer eller mindre gravt synskadade medlemmar fick prova på vilken enorm hjälp en ledarhund är.
I Västervik fanns denna dag också Laila Tapper och Barbro Carlberg från riksförbundet. De hade kommit för att berätta allt om ledarhundsverksamheten. Hur synskadad man måste vara för att kunna få låna en, hur man förbereder sig och hur man sedan sköter sin viktiga, fyrbenta medhjälpare i det vardagliga livet.
- Poängen är att man blir mycket mera självständig med ledarhund. Du kan gå till affären eller ta promenader när du vill, säger Laila Tapper.
- Hunden markerar alla slags hinder framför den synskadade genom att tvärstanna. Det kan vara en grop, trottoarkant, övergångsställe, stolpe, träd eller en vedtrave. När även den synskadade hittat hindret med sin vita käpp går man vidare.
Jennifer Rydqvist, tidigare präst i Västervik, saknar ledsyn och har mycket svårt att ta sig fram på egen hand:
- Man får ständig huvudvärk genom att man ser endast på en liten fläck och därför ständigt måste vrida huvudet och spänna nacken, säger hon. Att gå med ledarhund tyckte hon kändes lite ovanligt, men samtidigt roligt.
- Jag ville prova med hund om det skulle bli aktuellt framöver. Ett litet problem är dock allergin som gör att jag inte kan ha vilken hund som helst.
Willy Axelsson, som jobbat 40 år på Konsum och Skotten, är orienterare och älskade att springa i skogen. Nu har grön starr satt stopp för det. Sjukdomen förstör sakta synnerven. Med specialstavar kan han åtminstone gå sakta i skogen i bland.
- Synen blir bara sämre och sämre. Ledarhund kan vara något för mig. Inte just nu, men kanske framöver.