Syrisk-ortodoxa får låna Andreaskyrkan

- För oss är inte pyntet det viktiga, utan att vi får fira gudstjänst tillsammans och lära våra barn så de för traditionen vidare, säger Raymond Hanna. Att inte alla kristna firar påsk samtidigt beror på att man använder sig av olika kalendrar. Den ortodoxa kyrkan följer den julianska och övriga kyrkor den gregorianska. - Vårt firande liknar nog mycket övriga kristnas. Vi går ofta i gudstjänsten både på långfredagen och på påskdagen. Språket som används i gudstjänsten är arameiska, det språk som Jesus pratade. Tyvärr förstår vi inte så mycket av det, för vårt språk är arabiska. Men våra präster åker numera runt och försöker att ordna undervisning på arameiska så barnen ska lära sig. Gudstjänsterna hålls, för de 30 -40 syrisk- ortodoxa som bor i Västervik, i Andreaskyrkan. Där sker också dop, bröllop och andra förrättningar. En präst från någon närbelägen församling, ofta Norrköping, kommer då ner till Västervik. - Det fungerar bra, säger Raymond, även om vi förstås skulle vilja ha en egen kyrka. Det enda problem som vi haft är att vi använder rökelse som en viktig del i gudstjänsten och att det blir en lukt som inte alla uppskattar. Rökelsen är viktig som en symbol för bönen. Men vi använder numera en sort som inte luktar så starkt och då går det bra.En viktig del i den syrisk-ortodoxa religionsutövningen är fastan. Under fastan ska man bara äta vegetarisk mat och fisk, inga animaliska produkter som kött, mjölk eller ägg och man får inte äta före klockan tolv på dagen. Särskilt viktiga fastedagar är bland andra: 40 dagar före påsk, 24 dagar före jul och varje onsdag och fredag.- Vi följer inte det där så noga, säger Raymond, men vi undviker att äta kött under veckorna före påsk. En annan tradition som vi har på påsken är att vi målar ägg och att vi tävlar i att "Picka ägg". Två personer håller var sitt kokt ägg i handen. Vi slår äggen mot varandra och den vars ägg går sönder förlorar sitt ägg.

Syrisk-ortodoxa får låna Andreaskyrkan

För familjen Hanna som är syrianer från Libanon hinner allt offentligt påskpynt runt om i stan och i affärerna att försvinna innan det är dags för dem att fira sin påskhögtid.