"Teatern lyckades bäst"
Lyckat på teatrarna, men mindre bra på museerna. Så sammanfattar forskaren Oscar Pripp Mångkulturåret. Något nytt statligt temaår blir det inte, enligt kulturministern.
Kritisk. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är kritisk till temaår som hon menar bara fungerar som tomtebloss. Foto: Scanpix Arkiv
Foto:
- Nu ser vi över barnkulturkommitténs rapport, kanske kan det bli en mer stadig satsning. Redan i opposition framhöll jag att jag vill se en satsning på kultur i skolan. Vi har satt av särskilda medel till fria grupper som ska möta barn och unga, det är ett annat sätt, säger Lena Adelsohn Liljeroth.
Teshome Wondimu, före detta mångkulturkonsulent i Stockholms län och grundare av kulturorganisationen Selam, var redan från början kritisk till Mångkulturåret.
- Att 2006 prata om mångkultur är helt otidsenligt, vi har gått tillbaka tio år genom att väcka en inaktuell diskussion. Intresset finns redan, men institutionerna saknar strategier.
För honom är Mångkulturåret ett sätt att få myndigheter och institutioner som inte sköter sig att göra sitt jobb. I deras uppdrag står att de ska spegla samhället - det som saknas är kontroll av hur man uppfyller de kraven, menar han.
- Dramaten skriver mångfaldsplan, Stadsteatern arrangerar seminarier, men sen då? Skrivbordsrapporter hamnar i papperskorgen. Vi behöver praktiker, inte teoretiker.
Oscar Pripp, etnolog vid Uppsala universitet och tidigare forskningschef på Mångkulturellt centrum, ser däremot en poäng i temaår som Mångkulturåret. Han skrev den utredning som låg till grund för Mångkulturåret.
- Många menar att det ska finnas på agendan ändå och målet är ju att den här uppmärksamheten inte ska behövas, men så länge problemet finns så måste man peka på det.
Mångkulturåret tilldelades bara en bråkdel av de medel som Designåret fick året innan och med tanke på de små resurserna är Oscar Pripp nöjd med resultatet.
- Framför allt inom teatervärlden. Teatern har försökt ta tag i de djupgående mönstren som vi var ute efter att diskutera.
Stockholms stadsteater är ett exempel, men även regionteatrarna förtjänar att lyftas fram, enligt Oscar Pripp.
- Gottsundateatern har samarbetat med bland annat Östgötateatern för att hitta nya manusförfattare, Västerbottensteatern gav Strindbergs "Påsk" i ny tappning... Allt har inte varit helt lyckat, men teatrarna har försökt. Det är också teatrarna som har varit mest nyfikna på mer djupgående förändringar, det har inte handlat om att smälla av ett mångkulturfyrverkeri för att döva ett samvete.
Museerna däremot, som är Oscar Pripps egentliga område som etnolog, har en bra bit kvar till teatervärldens genomgripande engagemang, tycker han.
- Världskulturmuseet är det lysande undantaget. Där har man arbetat på alla fronter, med såväl besökare som personal och uttryck. Det är inte tack vare Mångkulturåret, men jag tror att museet har fått en skjuts genom det.
Så jobbar vi med nyheter