"Jag vill hjälpa till att skapa ett vackert, värdigt och minnesvärt avsked."
Det har aldrig varit självklart för Therése Vikgren vad hon ska jobba med i livet. Nu ser det ut som det är "döden", i vid bemärkelse.
Sedan februari i år verkar det som hon har hittat rätt, det känns så i alla fall, berättar hon.
Det började med en ansökan.
– Jag såg att man sökte en begravningsrådgivare till Västerviks Begravningsbyrå. Lite innan det hade jag varit med om en dödsfall i mitt dåvarande jobb som personlig assistent. Det var ett avslut som var otroligt sorgligt men kändes fint, trots allt.
– Jag tänkte att jag skulle vilja kunna ge personer även en sådan upplevelse, att det kan vara fint, mitt i den djupa sorgen. Det är nog det som lockade mig.
Hon sökte och fick jobbet.
– Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill göra ju, men jag tror det här passar väldigt bra. Det är tungt ibland men det känns som att jag har hittat hem. Det är mötet med personer som jag gillar, att kunna hjälpa i en svår tid.
Innan har hon jobbat som butiksanställd, hon har varit fastighetsskötare och jobbat som personlig assistent, bland annat till sjuka barn.
– I det arbetet är det ibland en pågående sorg, inte alltid men ibland. Personen är inte död men det är tungt att veta att ens barn kanske inte kommer att leva som alla andra, och inte lika länge. Så sorg är något jag har hanterat länge och inte är rädd för.
Där andra kanske skyr kontakt med någon som är i sorg så vill Therése istället närma sig, inte skygga undan. Nu är det en del av hennes arbete, även att det är det praktiska som ska ordnas i samband med en begravning som såklart är huvudsysslan i hennes yrkesroll.
– Jag är en känsloperson, så det är klart att det blir känslosamt. Jag lär mig hantera det hela tiden, i början var det jobbigt. Nu kan jag få tårar i ögonen på en begravning, ofta när man spelar vacker musik, det liksom väller upp. Men det här är ett jobb där hjärtat måste vara med, trots att man ska vara professionell.
– Den dagen det här blir ett jobb precis som vilket som helst är det nog dags att sluta.
Men, poängterar hon, hon är inte någon terapeut. Om någon behöver hjälp att hantera sorgen kan hon skicka personer vidare, så att den får hjälp med det.
– Men att vara ett stöd och ge det avslut som man vill ha är viktigt för mig. Jag vill att begravningen ska bli en fin stund, precis så som man vill ha det.
En begravning har hon ordnat helt själv än så länge, men hon har varit med på flera. Hon har en mentor som guidar i allt det nya. Det är mycket att ta hänsyn till och lära sig.
– Vi anordnar fler och fler borgerliga begravningar, utan präst eller fasta inslag. Det är en möjlighet att forma stunden precis som man vill. Det tycker jag är väldigt spännande, att göra den här stunden till egen. Där vill jag också sätta fokus, jag ska och vill sätta min personliga prägel på jobbet och företaget, det är viktigt att säga.
Många tycker det är svårt att prata med någon som är i sorg, du som är van, vad har du för råd på ett personligt plan?
– Märker man att den som sörjer isolerar sig så kanske det inte räcker med att skriva ett sms och säga att man tänker på personen. Det är en fin gest så klart, vissa vill också vara ifred. Men åk dit, koka kaffe, prata om allt annat än det tragiska som hänt. Då brukar det komma av sig själv.