Tigervrååål och barnaskratt

Det är faktiskt inte så långt från Västervik till Kolmården, drygt 14 mil. Om man i det inkluderar in ett stopp på glassrestaurangen i Söderköping och ser till att ha gott om barnvisor och glada miner med sig i bilen så är det en helt överkomlig resa för även de yngsta i familjen. När man närmar sig Kolmården gäller det att vara bra på krypkörning, det är långa köer in. De har dock en parkeringsorganisation som den stoltaste idrottsförening skulle avundas och väl inne på området finner man snart köerna in till själva djurparken. Räds dock icke, köerna är inte alls av samma kaliber som på stormarknaden utan de rör sig i en häpnadsväckande fart och snart kan äventyret börja. När Västerviks-Tidningen besöker Kolmården har vi en 18-månaders kille med oss och det är 26 grader varmt ute. Vi väljer därför bort safaribilturen till en annan dag och bestämmer oss för att sikta på tigrarna och barnens klappzoo. Vi börjar dock i Bamses värld. Där, hos farmor på berget, serveras pannkakor och köttbullar och det barn som inte befinner sig i himlen när han eller hon får springa fritt mellan de olika bamsekaraktärernas hus är inte fött än. Där finns dessutom tekoppskaruseller, rutschkanor, klätterställningar och hinderbanor och många är de mammor och pappor som förgäves försöker locka barnen i från lekplatsen med löften om glass och hot om glasbruksresor istället. Några hundra meter därifrån väntar så djuren. Efter en lätt uppvärmning med bufflar och kronhjortar - vilka var häftiga att titta på och föranleder ett och annat "oj!" men inte mer upphetsande än så - kommer vi fram till Barnens lantgård. Där är det dags för glädjeskrik och fanatiska försök att ta sig ur vagnen och in i djurhagarna. Som tur är finns där också ett "klappzoo" där barnen får klappa getter, får och små, små grisar. För en liten grabb på ett och ett halvt år är en get ungefär lika stor som en halvvuxen elefant är för oss vuxna, men det avskräcker honom föga. Efter den inledande trevande klappen är det stora kramar och försök till pussar som gäller. Getterna och fåren ser lagom roade ut men låter sig snällt kelas med. Treårige Per Nathaniel Wilhelmsen från Eidsvoll i Norge hänger sig förtjust runt halsen på ett ulligt, krulligt får och ser ut som om han vill stanna där för alltid. - Vi är på rundresa genom Sverige och har varit på Liseberg, Nordens Ark och Astrid Lindgrens värld. För Per Nathaniel så är det dock getterna och fåren som varit målet med resan, han har pratat om det i flera dagar! berättar mamma Jüne. För att inte trötta ut djuren allt för mycket lastar vi vår vildbassing i vagnen igen och mutar med en glass. Stillasittandes, pekandes och "ojandes" får han sedan en tur förbi otäcka järvar och svettiga snöleoparder. Snart når vi målet med hela vår tur, det den lille väntat på sedan han satte sig i bilen på morgonen och som han påmint oss om hela dagen genom att säga "ksss" och "grrrr" och dra med ena armen, med fingrarna krökta nedåt, framför sig. Vi kommer fram till Tiger World. De mäktiga kissarna gömmer sig för den gassande solen och en respektingivande stor tiger ligger alldeles invid ett av fönstrena. Helt plötsligt slänger han upp en stor tass mot rutan, vilket framkallar förtjusta och förskräckta skrik från barnen innanför. En jeep står fastmonterad invid rutan, med perfekt utsikt över tigrarnas gård. Vid ratten finns Moa Tongring från Storvreta och bakom henne står Vilhelm Fagerström från Karlskoga. Plötsligt kommer en tiger lufsandes, alldeles utanför rutan, vänder ansiktet mot barnen och tittar slött på dem ett tag. Wilhelm blir alldeles till sig, lillknatten som sitter på pappas axlar väser ett "ksss" och Moa ser sig om efter sin mamma. Ingen är oberörd av lite tigerkontakt. Delfinerna är de djur som flest besökare ser. 98 procent av alla besökare under året besöker delfinföreställningen. Att stå i kö i 40 minuter är dock inget alternativ så vi hittar en dörr in till delfinernas bassäng. Där finns stora fönster mot vattnet i vilka barnen sitter och bara gapade när de stora däggdjuren glider förbi i sakta majestät. Efter nära-fisk-upplevelsen är det dags för glasspaus och Marine World är ett utmärkt ställe för en liten fikarast. Därefter väntar uppförsbacken från helvetet för att ta sig till apariet, där apan Enzo och hans polare väntar på besökarna. Upphetsningen med kontrasterna mellan de enorma gorillorna och de pyttesmå dvärgsilkesaporna blir dock för mycket för vår lilla hjälte som slocknar i vagnen, mitt i en gäspning. Färden förbi savannen, med en ilsken noshörning, och genom öknen, med en däckad kamel, förblir alltså osedd av den lille, likaså elefanterna. Några giraffer lyckas vi vuxna inte hitta, inte heller barnfamiljen framför oss, vars dotter i fyraårsåldern högt proklamerar att hon minsann inte tänkte åka hem om inte fick se nån jiraf. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Kolmården gör sig bäst som en tredagars utflykt om man är dödligt beslutad att se alla djuren och ta del av alla attraktioner. Bilsafarin är en dag för sig själv och själva djurparken gör nog gott i att få åtminstone två dagars vandringstid om man ska hinna ta in allt. Grabben sov i bilen hela vägen tillbaka till Västervik, utmattad av djurupplevelserna och för en så liten så var var det här nog en lagom dagsutflykt med minnen för livet för både små och stora.

Tigervrååål och barnaskratt

Hur underhåller man barnen när datorn är avstängd, studsmattan är för farlig och badstränderna är fulla? Ja, antingen så kan man ta ut dem i skogen på blåbärsexkurision - eller så åker man till Kolmården och spanar in djuren!