Att hĂ€r finns puls mĂ€rks. Den slĂ„r mot fötterna nĂ€r tĂ„gen rullar i underjorden, den sticker i nĂ€san nĂ€r jag gĂ„r förbi grillgubben som sĂ€ljer korv och salta kringlor, den dunkar i öronen nĂ€r trafiken rusar förbi. Den smakar sött och salt pĂ„ samma gĂ„ng, den Ă€r snabb. Vilopuls finns inte. Jakten börjar i Greenwich Village, en stadsdel med mindre och Ă€ldre hus. Gullig europeisk stil med trĂ€dkantade gator och romantiska krogar. - Ăr ni hĂ€r för dessertrundturen, frĂ„gar mannen i den röda kepsen. - Nej, jag letar efter det riktiga New York. Vi stĂ„r pĂ„ trottoaren utanför Magnolia, bageriet som det Ă€r kö till bara för att det var med i en sexig tv-serie. Det Ă€r nog inte dĂ€r inne det riktiga New York finns, men Bruce, han i kepsen kanske vet. Han ska just hĂ„lla sin första guidade tur till de bĂ€sta bagerierna och cafĂ©erna i Greenwich Village. Hans bĂ€sta tips Ă€r att lĂ€mna turiststrĂ„ken och kolla in butikerna oc h restaurangerna pĂ„ sidogatorna. - Greenwich Ă€r det bĂ€sta stĂ€llet att bara promenera runt i, dĂ€r kommer ni att hitta flera originella butiker och restauranger. Bruce har bott i New York i hela sitt liv och kan inte jĂ€mföra staden med nĂ„gon annan. - Den Ă€r öppen 24 timmar om dygnet. Den har en fantastisk energi som jag inte sett nĂ„gon annanstans. New York har hemtrevlig sjĂ€l. Jag litar pĂ„ Bruce och sĂ€tter fart. Nere i tunnelbanan stĂ„r en svart man i tomteluva och trummar "Jingle bells" pĂ„ en liten trumma. Vid nĂ€sta station stĂ„r en snubbe med panflöjt och tutar Abba-lĂ„tar. TĂ„get gĂ„r till 86:e gatan pĂ„ Upper East, ett ganska prĂ€ktigt omrĂ„de med mest bostĂ€der. "Upper East Ă€r gamla pengar, Upper West Ă€r nya". Förenklingen av kvarteren pĂ„ var sida av Central Park kĂ€nns lĂ€ttköpt. HĂ€r finns inga coola nattklubbar eller hippa stĂ€llen att Ă€ta brunch pĂ„. Men hĂ€r finns familjĂ€ra Big Daddyâs. Om man skulle förvandla en serietidning frĂ„n 70-talet till en diner skulle Big Daddyâs bli resultatet. Hysteriskt fĂ€rgglatt och plottrigt - helt underbart. HĂ€r kĂ€kar folk i alla Ă„ldrar "The dude burger - very groovealicious" och "Boogie woogie brown sugared banana panncakes". Maten, menyn, inredningen, allt Ă€r perfekt överdrivet. - PĂ„ dagen Ă€ter sulky-mammorna lunch hĂ€r. De gillar att hĂ€r Ă€r gott om plats och att vi har ballonger och barnmeny. PĂ„ kvĂ€llen sĂ€nker vi belysningen och det blir mer restaurang/bar, sĂ€ger managern Dan Rosen. - Och sjĂ€lvklart har vi öppet dygnet runt. New York har en rolig sjĂ€l. FrĂ„n Big Daddyâs Ă€r det inte lĂ„ngt till East River. HĂ€r rastas bĂ„de hundar och barn pĂ„ den lĂ„nga strandpromenaden. Indra Robinson och Matthew Isoldi har slĂ€ppt sina hundar i hundlekparken för smĂ„ hundar. - Upper East Ă€r speciellt, det Ă€r ett annat folk hĂ€r uppe. Och mindre med trafik och turister, sĂ€ger Matthew. Intill hundlekparken ligger mĂ€nniskolekparken. DĂ€r trĂ€nar Pierre Fraiture basket i kortbyxor, trots snĂ„lblĂ„sten. Han har bott halva sitt liv i New York och Ă€lskar staden och alla dess olika omrĂ„den. - Du kan fĂ„ tag pĂ„ allt alla tider pĂ„ dygnet. Allt! Det Ă€r det jag gillar. New York har en promenadvĂ€nlig sjĂ€l. 40 kvarter norrut ligger Harlem. Inte det otĂ€cka mördar-Harlem som alla ser framför sig nĂ€r man nĂ€mner namnet. 125:e gatan Ă€r vĂ€l mer en lightversion av det ökĂ€nda omrĂ„det. Det uppenbart att omrĂ„det inte lika rikt som resten av Manhattan. Husen Ă€r mindre och lite ruffigare och det Ă€r mer klotter. Men mĂ€nniskorna Ă€r minst lika trevliga som de som har en adress mer söderut. Dessutom Ă€r priserna för det mesta vettiga hĂ€r. Allt Ă€r prutbart, frĂ„n joggingskor till skivor. Dessutom finns hĂ€r Ă€r massa sköna stĂ€llen som inte blivit moderniserade pĂ„ Ă„rtionden. GĂ„ vilse med flit i kvarteren runt 125:e gatan och Malcolm X Boulevard. Hamnar du inte i en gospelkyrka kanske det blir en jazzbar eller en hip hop-klubb. New York har en musikalisk sjĂ€l. Röda linjen down town. Tre stora killar i bombarjackor kliver in i vagnen och river av en kĂ€nd poplĂ„t. NĂ„gra av resenĂ€rerna ger nĂ„gra dollar som tack för underhĂ„llningen. Jag Ă€r tillbaka i kvarteret dĂ€r jag började, men nu nere vid stranden till Hudson River. Solen Ă€r pĂ„ vĂ€g ner bakom New Jersey. Promenaden Ă€r nĂ„gra kilometer lĂ„ng och efter 20 minuter nĂ„r man World trade center-platsen. FrĂ„n Wall Street tar tunnelbanan till Brooklyn. Att promenera över Brooklyn bridge Ă€r det enda man mĂ„ste i New York. Och att göra det nĂ€r det Ă€r mörkt Ă€r snĂ€ppet bĂ€ttre Ă€n att göra det pĂ„ dagen. NĂ€r Manhattans magnifika skyline lyser (ler) frĂ„n andra sidan kĂ€nns det som en skön kĂ€ftsmĂ€ll. Det Ă€r nog till Brooklyn bridge man kommer nĂ€r man har en nĂ€ra döden upplevelse tĂ€nker jag. Ljuset frĂ„n andra sidan lockar. KvĂ€llen Ă€r ung och tolv helt andra timmar stĂ„r pĂ„ tur. New York har en vild sjĂ€l.
New York av Beppe Wolgers
»NÀr jag hör den hÄrda trumman med ens jag e i New York.
Det var natt, vi skulle just gÄ hem, klockan tre, i New York.
Plötsligt hade allt bara hÀnt, Manhattan var plötsligt tÀnt, New York var ett skönt instrument som slog an en hÄrd, nervös musik.
NÄgonstans i stans ödslighet kÀnde jag en nervositet, hÀr finns allt det vackra jag vet, staden med musik. «
"New York" text: Beppe Wolgers, inspelad av Monica Zetterlund.
