Vissa vaktlar är mer keliga än andra.
När vi träffade familjen Åberg-Bovinder för två år sedan hade de valt bort bilen för klimatets skull, men fortsatt äta kött. Idag har de ännu ingen bil och de äter fortfarande kött, men mycket annat har förändrats i deras liv för att kunna leva så hållbart som möjligt.
I dagsläget arbetar Tomas 40 procent som idrottslärare på gymnasiet, men han går inte sysslolös resterande tid bara för det. När han berättar om alla sina projekt blir det tydligt att han är en man med många bollar i luften.
Förutom sitt lärarjobb, sysslar Tomas även med sitt trädhotellsprojekt, att utveckla ett eget sällskapsspel, skriva en tillhörande bok till spelet och med en dryck som snart ska lanseras.
– Jag kan förvärvsarbeta 40 procent eftersom vi har minskat våra utgifter, men i och med alla mina andra projekt jobbar jag ändå heltid, säger han.
– Skillnaden är att jag nuförtiden styr mina egna arbetsdagar och umgås mer med familjen. Att jag tjänar mindre gör det även lättare att avhålla mig från konsumtion.
Tanken på ett mer klimatsmart liv var ingenting som bara landade. Den har växt fram under lång tid och bottnar i en oro över omvärlden, men även i en känsla av ansvar.
– Vi började fundera över vilken värld vi ville leva i. Det går att vänta på politiska beslut, men enklast är ändå att börja fundera över vad vi kan göra för planeten just nu, säger Tomas.
Att vara nöjd med det man redan har och glädjas över det lilla har varit ett bra första steg.
– Jag finner en positiv utmaningskänsla i att sträva efter en enklare sorts tillvaro, samtidigt som jag har förståelse och respekt för andras krav på trygghet, säger han.
Sedan Tomas började förvärvsarbeta mindre har han fått mer tid till sina andra projekt, som att bygga en trädkoja i boken.
Det svåraste med denna sortens livsstil har varit omgivningens farhågor.
– Den där "tänk om det inte går ihop-oron" som finns bland nära och kära kan vara tuff. Att andra tror vi inte kommer fixa det rent ekonomisk, fast jag vet att vi gör det.
Tomas är inte stressad över familjens livssituation. Snarare tvärtom. Trots vardagliga uppoffringar lever familjen nämligen klokare och mer hållbart än någonsin.
– Livet är för kort för att leva i ett ekorrhjul. Det är en befrielse att spendera mindre och äga färre grejer, samtidigt som vi värnar om miljön, säger han.
– Den lyckan som du får av att exempelvis köpa ny bil är bara kortsiktig, snart börjar du istället oroa dig för stenskott i framrutan eller repa på lacken.
Just därför gäller det att försöka hitta lyckan i någonting annat, enligt Tomas.
Familjens senaste tillskott är hundvalpen Pussel. Med tanke på Tomas fria livsstil kommer det kunna umgås och glädjas mycket av varandra.
För att leva mer hållbart, både ekologisk, ekonomiskt, personligt och mentalt, finns det några saker som kan vara bra att börja fundera över, enligt Tomas.
– Först och främst behöver vi påminna oss om att "ensam inte är stark". Genom att hjälpas åt och stötta varandra blir vardagen enklare. Att inte försöka dra på sig massa lån är också viktigt. Vi behöver även fundera på vad vi behöver, snarare än våra begär, säger han.
– Någonting annat som vi behöver komma till insikt med är att det är en ganska begränsad tid i livet när vi orkar satsa på det vi verkligen tror på. Därför tycker jag att den som har möjlighet borde ta tillvara på den möjligheten och våga chansa.
Tomas är övertygad om att det finns någonting viktigare än samhället strävan efter pengar, men har samtidigt förståelse för att alla inte har möjlighet att skifta fokus och ställa om hela sitt liv.
För att minska sina utgifter har familjen försökt bli mer självförsörjande med odling.
På ena sidan av huset har familjen en fågelbur med tio vaktlar. Där föder de upp och slaktar vaktlarna på egen hand.
Uppfödningen är ett steg i att bli mer självförsörjande på kött, även om det är en mycket blygsam produktion.
Det är andra året med vaktlar och de används främst som nyttodjur, snarare än sällskapsdjur.
Just när vi går upp på övervåningen för att titta till vakteläggen i äggkläckningsmaskinen kläcks den första kycklingen!
Vägen upp till trädkojan är inget för den höjdrädde.
Trädkojan byggdes för två år sedan, strax efter att familjen flyttade in i huset på Johannesdalsgatan.
Den som ska ta sig upp i trädkojan behöver krypa igenom balkongstaketet från övervåningen.
Trädkojan byggdes som en prototyp inför de trädhotell som han önskar bygga i framtiden.