Torbjörns svåra väg tillbaka efter olyckan

Den 31 maj förra året förändrades livet helt och hållet för djurskötaren Torbjörn Davidsson på Ogestad i Odensvi. Han fastnade i en foderrivare och skadade sig mycket allvarligt. Men nu är han hemma på gården igen och trots att han har en lång rehabilitering framför sig så har han kommit en god bit på väg.

Lång rehabilitering. Det kommer att ta lång tid för Torbjörn Davidsson att återhämta sig. Han har nyligen stelopererat den skadade höften och får inte ens stödja på högerbenet de närmaste två månaderna.

Lång rehabilitering. Det kommer att ta lång tid för Torbjörn Davidsson att återhämta sig. Han har nyligen stelopererat den skadade höften och får inte ens stödja på högerbenet de närmaste två månaderna.

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2007-03-19 00:25
- Först fem dagar efter olyckan börjar mina minnen, berättar Torbjörn Davidsson, 31 år. Så länge var jag nedsövd på sjukhuset i Linköping. När jag vaknade hade jag respirator och kunde knappast röra mig. Det tog en lång tid innan jag förstod vad och hänt och när det hände.
Han arbetade med att mata in balar av pressat foder i en automatisk anläggning. Vid inmatningen fanns en foderrivare, kraftiga metallpinnar fastsvetsade på en axel som skulle luckra upp de kompakta balarna. Av någon anledning fastnade Torbjörn Davidsson i foderrivaren och drogs in.

Skadorna blev mycket omfattande. En av metallpinnarna gick rakt genom Torbjörns kropp och skadade höften. Han fick även skador i handlederna, nacken, skulderbladen och på ett par revben. Pinnen som spetsat honom fick skäras av innan räddningstjänst kunde få loss honom.
- Ändå kunde det gått mycket värre, säger Torbjörn Davidsson. Jag fick inga skador på huvudet eller några andra vitala organ.

Från Linköping flyttades Torbjörn Davidsson till Västerviks sjukhus i början av juni och där fick han stanna kvar för vård ända fram till den 26 oktober.
- Det var skönt att komma hem, även om det var ovant i början, berättar Torbjörn Davidsson. På sjukhuset finns alltid folk som kan hjälpa till hela tiden. Hemma måste man kanske ta i lite extra och hitta på nya lösningar för att vardagen ska fungera. Lägenheten på Ogestad har handikappanpassats, jag har fått en rullstolsramp och så har trösklar tagits bort, bland annat. För när jag kom hem var jag rullstolsburen. Höften var ur led.

Helt nyligen har han stelopererat höftleden som var skadad. Det innebär en lång och plågsam period av vila för återhämtning och för att kroppen ska hinna läka. Först om två månader får han belasta sitt högerben och börja träna på att gå. Nu sitter han i en specialbyggd "kontorsstol", men kan ta sig fram genom en speciell gåstol där han ersätter högerbenet med armarna.
- Jag har hållit humöret uppe ganska väl, tycker jag, säger Torbjörn Davidsson. På sjukhuset och även sedan har dagarna fyllts av sjukgymnastik och vardagsgöromål som jag får hjälp av hemtjänsten med.
- Jag är ganska envis och kämpar på för att en dag kunna komma tillbaka i arbete, det är mitt stora mål. Men just nu får jag bara vänta på att höften ska läka, jag lyssnar på radio, ser på tv eller läser och så ska jag hinna peta i mig 22 tabletter om dagen. Om det är fint väder kan jag sitta ute en stund, annars är jag mest inne.
Torbjörn Davidsson har arbetat sex år hos familjerna Jonsson som driver Ogestad, han följde med från den tidigare gården, Norraby.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om