Tradition och futurism i fascinerande Kyoto
Foto: JONAS HENNINGSSON Kyoto Station Àr ett enormt modernistiskt bygge i stÄl och glas mitt i traditionella Kyoto.
Foto: Fotograf saknas!
Keiko har bara hand om oss och gÀsterna i ett rum ytterligare sÄ servicen blir fantastisk. En Kaiseki Àr en traditionell middag som pÄ ryokan serveras i avskildhet. RÀtterna Àr konstverk i sig, minimalistiska och estetiskt fullÀndade konststycken som placeras framför oss dÀr vi ligger till bords. Tempura, Sashimi, Sushi, till det dricker vi sake, risvin och Asahi, det inhemska ljusa friska ölet.
Utanför rummet blÄser en uppfriskande lÀtt bris i Momisin, den japanska lönnen som vÀxer i den lummiga trÀdgÄrden. Vi har lÀmnat de stora fönstren öppna för att slÀppa in den friska vÄrdoften. PÄ vÄningen under oss underhÄller tvÄ geishor nÄgra gÀster, deras förföriskt vackra sÄng fyller trÀdgÄrden och deras lÀtta danssteg hörs upp till oss.
Kyoto har Japans högsta andel Geishor, men i dag uppskattas det att det bara finns runt 100 kvar, och bara 80 Maikos, lÀrlingar, för traditionen med de raffinerade och sofistikerade sÀllskapsdamerna vidare.
Det har alltid funnits mÄnga bra vÀrdshus, ryokans, i Kyoto och Hiiragyia Àr ett av japans mest traditionstyngda.
? Ett vÀrdshus som tagit emot resenÀrer under snart tvÄhundra Är, berÀttar Àgaren Akemi Nishimura för oss. Akemi Àr slÀkt i rakt nedstÄende led med grundaren och hon berÀttar om husets historia.
? VÄr nobelpristagare Yasunari Kawabata bodde lÄnga perioder hÀr och skrev flera av sina böcker i det hÀr rummet, visar hon.
Utanför Hiiragiyas oförÀndrade fasad Àndrar sig Kyoto och Japan snabbt. NÀr vi anlÀnde gjorde vi det med Shinkansen, det omöjligt effektiva och vindsnabba tÄget som körde strÀckan Tokyo-Kyoto pÄ strax över tvÄ timmar, med snabbussen tar det Ätta. NÀr man ankommer staden gör man det pÄ den nya Tokyo Station, en futuristisk fantasiskapelse med svepande böjda linjer under vars femhundra meter lÄnga luftiga byggnad bÄde shoppingcenter och lyxhotell Àr byggda. MÄnga passar pÄ att gifta sig pÄ toppen av den arkitektoniskt utmanande bygget, runt 15 bröllop per dag hinner man med. Som alltid var kritikerna mÄnga nÀr en sÄ slÄende byggnad skulle inkorporeras i det traditionstyngda Kyoto.
Det gamla Kyoto finns fortfarande kvar. En morgon möter vi Hidenori och Tomoki, tvÄ vÀnner som vi lÀrt kÀnna under deras forskningsvistelse i Sverige. De har bestÀmt sig för att visa oss det bÀsta Kyoto har, templet Kiyomizu som tronar lÄngt uppe pÄ sluttningen av kullarna som omger staden.
? Templet uppfördes första gÄngen Är 798 och har sin nuvarande byggnad frÄn 1633, berÀttar Hidenori nÀr vi kryssar fram bland besökande japanska skolelever som samlats vid det rinnande vattnet som sÀgs bringa tur.
? MÄnga Àr buddhister nÀr de behöver vara det, stillar han vÄr undran om hur viktig buddhismen Àr för dagens unga japaner, samtidigt som han sprÀtter ivÀg ett mynt ner i en trÀbehÄllare, sammanför hÀnderna över huvudet, lÄter blicken lÄngsamt falla ner mot marken och önskar sig nÄgot.
Hidenori och Tomoki tar med oss pÄ ytterligare nÄgra tempelturer. Kiyomizu Àr ett av sju vÀrldsarv i Kyoto, grannstaden Nara har ytterligare sex. NÀr de ska lÀmna oss för att hasta tillbaka till jobbet skrattar de uteslutande Ät vÄr idé att vi sjÀlva ska ta en buss hem till hotellet, som gÀster i deras land kan vi naturligtvis inte Äka buss och vi skulle aldrig klara det, sjÀlvklart inte. De kiknar nÀstan av skratt nÀr vi sÀger att vi gÀrna tar bussen, viftar snabbt in en taxi, instruerar chauffören noggrant och stÄr kvar till dess vi har lÀmnat dem.
NÄgra kvarter dÀrifrÄn, bortom vÄra övervÀnliga vÀrdars nervösa blickar gÄr vi av och promenerar tillbaka. För Kyoto vill man uppleva till fots.
Centrum Àr glÀnsande aluminiumrör och ac-flÀktar pÄ slitna grÄsvarta fasader, det mörka vattnet i floden speglar de pumpande ozonskyltarna vars meddelanden oförtröttligt trÀffar villiga konsumenter i ansiktet. Suntory whisky, Toshiba, Sony, Samsung. Konsumtionsivern och uppmaningen till att handla har aldrig varit mer ogenerad Àn hÀr.
Vi gÄr förbi spelhallar med blinkande enarmade banditer i lÄnga rader framför vilka förvÀntansfulla damer och herrar sitter med hinkar fulla av blÀnkande polletter. LjudnivÄn Àr verkligen öronbedövande hÀrinne, risken för epilepsi och för den delen tinnitus kÀnns inte frÀmmande.
PÄ gatan flanerar horder av ungdomar fram lÀngs blinkande rader av butiker. Alla har en mobiltelefon med inbyggd kamera, till telefonen har man fÀst ett mjukdjur, den glada ljusblÄ Doraemon verkar vara en av de verkliga favoriterna, men Àven Mumin och Barbapapa gÄr hem hÀr.
Ăven om staden vĂ€xt till en storstad pĂ„ mĂ„nga hĂ„ll, Japans femte, behöver man inte gĂ„ lĂ„ngt frĂ„n de hektiska huvudgatorna för att finna lugna, lantliga miljöer. Vid silverpaviljongen, Ginkaku-ji Ă€r tempot lugnt. VĂ€rmen nu pĂ„ eftermiddagen Ă€r tryckande och vi slĂ€ntrar lĂ„ngsamt in i den vackert ornamenterade trĂ€dgĂ„rden. Huset byggdes 1482 som lantstĂ€lle Ă„t shogunen Ashikaga Yoshimasa, en fridfull retreat frĂ„n det hektiska inbördeskriget och ligger vackert begravd i grönska i utkanten av dagens Kyotos. Inte ens gruppen av surrande unga japanska skolelever, uniformt klĂ€dda med brandgul keps och stora blĂ„ ryggsĂ€ckar, lyckas störa oss hĂ€r.
Tillbaka pÄ vÄrt ryokan har Keiko fyllt trÀbadkaret i vÄrt rum och vÄra yukatas, bomullskimonos, ligger prydligt framlagda. Efter en lÄng dags promenerande Àr det traditionella japanska badet med 45 gradigt lenande vatten precis vad vi behöver.
SĂ„ jobbar vi med nyheter