Transnationell transparens

I år träffades vi i Astana, Kazakstans huvudstad, på en veckolång konferens under temat "Transparens i OSSE:s område". Kazakstans president Nursultan Nazarbajev öppnade mötet.Medlemskapet i OSSE, som idag har 56 medlemmar, betraktas ofta som ett första steg mot den europeiska integrationen innan länderna kan komma med i Europarådet och i ett senare skede även i EU. Ett slags "skola för européer i demokrati, mänskliga rättigheter och konflikthantering". Därför är organisationen av stor vikt även om den inte har några lagstiftande befogenheter. Dessutom är det den enda mötesplatsen - förutom FN - där ryssar, amerikaner och européer träffas på lika villkor, en organisation som täcker hela området från Vancouver till Vladivostok. Sommarmötet ger även en idealisk möjlighet att nätverka och lära känna olika politiska idéer i Europa. I år var jag rapportör i det tredje utskottet som behandlar Mänskliga Rättigheter och den Humanitära Dimensionen. I min resolution hade jag arbetat särskilt med frågan om hur man kan bearbeta den egna historien genom att få tillgång till olika arkiv och att kunna fråga vittnen. Det är något som är av speciell vikt för de nya europeiska länderna, men även för de länder som låg i det kommunistiska blocket under det kalla kriget. Och där ser man också de största bristerna. Det finns ett avtal mellan Ryssland och OSS-staterna om överföring av arkivmaterial till det land som berörs starkast. Avtalet efterlevdes de första åren efter Sovjetunionens upplösning ordagrant men under Putins presidentskap slutade utbytet helt. Idag utnyttjas till exempel KGB-arkivmaterialet av den ryska hemliga polisen för utpressning. Om vi nu menar allvar med försoning och närmande mellan de europeiska länderna så måste regeringarna ta transparenskravet på allvar och följa sina ingångna avtal. Detta är en process där OSSE kan spela en viktig roll som förmedlare, men även med tillhandahållande av hjälpmedel. En roll som de enskilda staterna - fortfarande 60 år efter andra världskriget och 19 år efter murens fall - har svårt att axla. Detta visade sig också under diskussionerna i Astana då den ukrainska delegationen lade fram en resolution om "Holodomor", hungersnöden och svältdöden 1932/33 då Sovjetunionen krossade motståndet i Ukraina. Några företrädare i den ryska delegationen försökte stoppa resolutionen helt, medan en företrädare för Kazakstan ifrågasatte hungersnöden som ett rent påhitt eftersom det inte finns någon dokumentation i de sovjetiska arkiven om detta. Som om historien inte har ägt rum om man har förstört bevisen.Kazakstan, vårt värdland i år, skall överta ordförandeskapet i OSSE under året 2010. Inför detta är det viktigt att de - som alla andra stater i världen - tar transparensen i politiken och i den historiska diskussionen mer på allvar. Kanske har våra diskussioner i Astana varit en startpunkt för detta.