Triple & Touch charmade publiken

I vita kavajer struttade grabbarna i Triple & Touch ut på scenen, bakom sig hade de Västerviks storband. En mycket lyckad kompott skulle det visa sig.

Göran Rudbo och Ken Wennerholm i Triple & Touch imponerade med sång och trumpet. Foto: Ellen Kindstrand

Göran Rudbo och Ken Wennerholm i Triple & Touch imponerade med sång och trumpet. Foto: Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Västervik2009-10-12 00:08
Vilket drag. Västerviks storband fyller 25 och konsertlokalen i Bryggaren är fullsatt. På scenen står storbandet med sina 18 medlemmar och framför dem står sångerskan Ingrid Lindebratt i illröd klänning, kvällen till ära. Efter en snabb genomgång av bandets skickliga musiker drar jazzen igång och festen är ett faktum. Ljudet kanske inte är det bästa, men vi är glada ändå. Efter några låtar är publiken taggad och plötsligt kommer överraskningen. Ken Wennerholm och Göran Rudbo i Triple & Touch ropas fram av presentatören och ett sus går genom publiken varvat av applåder. Duon kör igång direkt och börjar flirta med publiken. De älskar att stå på scenen, de älskar att synas oavsett om det är framför tv-kamerorna i På Spåret eller på scenen i lilla Västervik och publiken tar tacksamt emot dem med öppna armar. Efter en svängig inledning, med bland annat en imitation av soulgiganten Louis Armstrong, tystnar musiken och Ken och Göran tar över med sina egna röster som instrument. Detta samtidigt som de sjunger en låt tillägnad Västervik och dess storband. - Västervik, Västervik, Västervik is all you need, sjunger de. Paret är, vilket kanske inte kommer som en överraskning, mycket skickligt. De kan sin sak. Och storbandet likaså. Tillsammans får de igång publiken och på kommando sjunger de gärna med i refrängerna. Även Ingrid Lindebratt, som värmde upp åt grabbarna, är inte heller helt förvånande mycket skicklig denna afton. Tydligast blir det nog i bandets och hennes version av Hoagy Carmichaels och Stuart Gorrels "Georgia On My Mind", inspelad av Ray Charles 1960. En av världens finaste soullåtar om Ray Charles förhållande till sin hemstat i USA. Hemstaten som välkomnat honom efter att tidigare vänt honom ryggen. Bandets version är grymt bra, lite svängigare än vanligt. Ja, vad ska man säga? Det är vackert ibland.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om